"maama"

Så låter det jämt här hemma. Inte för att han vet vad det betyder än, men mammahjärtat smälter ordentligt ändå!

Idag fick N åka med pappa till jobbet - lycka! Hon tycker det är så mysigt att få ensamtid med sin pappa.
Och nu när Colin är sjuk och gnällig så får hon inte all uppmärksamhet hon behöver, tyvärr.
Det är bara att inse att man inte är en superkvinna, som kan göra allt och bara se glad ut.
Får man inte sova ordentligt kan man inte vara på strålande humör heller.
Men jag kämpar på, som alltid...

Colin verkar bättre idag, betydligt piggare och lite gröt har jag lyckats peta i honom.. Får hoppas att det vänder nu, det har varit så mycket nu på sistone..

Hoppas ni får en fin dag!

Nu får det väl vara nog.

Min minsta lilla skatt, min Colin-bus är sjuk. Igen.
Han blev febrig och hängig på självaste julafton, men var ändå rätt go och glad de stunder han var vaken. Han tyckte tomten var en rolig prick, och ville gärna äta på hans fingrar. Tomtefingrar = mums.

Sedan dess har han v arit febrig hela helgen, hängig och har gjort väldigt mycket nr.2.
Jag trodde minsann att det var tandbajs, men tji fick jag.
Igårkväll tog jag honom till akuten då han blivit betydligt tröttare och nästan smått apatisk, och det visade sig att han åkt på en släng av maginfluensa. En lindrig sort, eftersom det bara kommer från ena hållet så att säga.
Så vätskeersättning, och dricktvång gäller för honom nu. Det är lite kämpigt, då man inte riktigt kan få fram betydelsen av vätska för honom.
Men jag kämpar på, som alltid.

Snart borde han väl få vara frisk i mer än två veckor?
Är det inte öronen så är det givetvis något annat. Min stackare.

Peppar, peppar är han lite piggare idag, och det glädjer mig.

Noelle hade en fantastiskt julafton och fick allt vad hon önskat sig, och mer därtill.
Tomten är fortfarande väldigt läskig, men han fick minsann en handskakning av henne, och det är bra kämpat.
Hon är så rädd att hon skakar när han dyker upp, både här hemma och på dagis julfest.
Det ger väl med sig, med åren.

Nästa år får vi nog hyra in en tomte istället för hennes morbror, för hon kläckte så käckt ur sig att "-Jag tror att tomten är morbror Rasmus, mamma"... Tusan med. Hon ska väl inte komma på sådant ännu?
Smart unge, i know.

Nu väntar Skönheten och Odjuret med min finaste tjej, medan lillebror sover en sväng.

Hoppas ni har haft en underbar jul, och att ni andra klarar er utan sjukor, vi har så det räcker och blir över här hemma!

Dan före dopparedan.

Här sitter jag och Noelle framför hennes favorit Narnia, och myser lite såhär kvällen innan julafton.
Hon påminner mig ofta, och inlfikar gärna med att hon längtar sååå mycket tills imorgon!
Det blir en lugn och mysig "tillställning" här hemma imorgon, skönt att slippa behöva köra land och rike runt i detta väder.

De är väldigt dåliga på att sköta vägarna i byn i år, det är ju vår egna lilla vägförening som ska sköta innerbyns vägar. För lite mer än en timme sedan körde de första rundan här, vilket innebär att vi har vistats inomhus hela dagen lång. Jag får nästan klaustrofobi av att sitta inne en hel dag, utan att ens besöka maxi eller liknande.
Mina snälla föräldrar kom och höll ungarna i schack så att jag kunde gå ut med Vegas.

Nu kommer snart mannen i huset hem, han är efterlängtad.
Ikväll blir det till att slå in de sista paketen, och lägga dem under granen.

En God Jul ösnkar jag er som läser, hoppas att ni alla får en fin julafton, och att ni får spendera den med era nära och kära.
Ta hand om varandra!

återigen.

Imorgon är det dags igen, för ny MR-hjärna. Var tredje månad kommer den där dagen som alltid gör mig så nervös och orolig.
Det är dock tur att det görs kontinuerligt, så att vi får veta om saker är under kontroll.

Så det blir att gå upp tidigt och sätta på emla på eventuella stick-ställen.
Min älskade mamma ställer upp och har Colin, kanske inte hade varit så populärt att ha en vilde på uppvak eller så.
Dessutom förtjänar Noelle all min uppmärksamhet de dagar vi gör MR eller liknande undersökningar.

Inte nog med det, hon ska även få vaccination inför vår stundande resa. Första dosen av twinrix ges på eftermiddagen.
Barn under 1 år får inte twinrix, så Colin ska få gammaglobulin i Januari.

Nej, nu ska vi göra vid oss inför ett par timmar på Andy´s, så att hon får göra något roligt innan morgondagen.

Hoppas ni har en fin vecka, och inte stressar för mycket såhär inför julen!

♥

Såhär på kvällskvisten.

Här, i vårt lilla kontor sitter jag och blickar ut genom fönstret.. Så vackert, så vitt, så frasigt kyligt.
Snön glittrar lite mer än vanligt när det är så pass kallt som -15 i vår lilla by.
Vintern är mysig. Snö är mysigt.

Mini-pulkabacken på baksidan blev förträfflig, och vår ljuvliga dotter tyckte det var toppen med en alldeles egen pulkabacke.

Helgen är över, och som alla andra helger har den sprungit ifrån mig.
Veckan som kommer blir en ensam vecka för mig och barnen, då min käre make måste jobba över för att få färdigt det han håller på med innan julafton.
Så alla förberedelser inför den stundande julen ligger på mina axlar.
Det känns tufft, och otroligt tråkigt att vara själv hela tiden, men samtidigt är jag glad för att han har mycket jobb.

Därför ska jag försöka göra allt för att sysselsätta mig och barnen på bästa möjliga sätt, jag får trakassera lite människor så ska det nog gå bra.
Jag avskyr att vara ensam.

Nu blir det en sväng med vår fyrbente vän innan sängen kallar på mig, man vet aldrig hur natten kommer att te sig, så det är bäst att hoppa i säng relativt tidigt. (Relativt tidigt var i och för sig för någon timme sen, jag kör på övertid jag också.)

Hoppas ni andra får en härlig vecka, och är det någon som vill umgås en timme eller två så är det bara att höra av sig!
Godnatt!

Bestyr.

Igår tog vi en utflykt, vi och fina familjen Månsson. Vi tog oss till Lerjevallen och plöjde oss fram till pulkabacken, där vi åkte pulka och fikade på varm chokladmjölk och ostmackor.
Så vackert där är, jag älskar synen av ett orört, snötäckt vinterland.
Och att sitta på en snötäckt bänk, med rosiga kinder och smutta på lite varm choklad är så underbart!

Idag är far, dotter och faster i byggtagen, och bygger en egen liten pulkabacka på vårt däck.

Och ett stort grattis till min fina, fantastiska man på din dag. Hela 24 år gammal!
Han har pinnat på rätt bra i livet, och har mer än de flesta 24-åringar har; hus, fru, två barn och en framgångsrik firma. Han är rätt bra, den där Andreas!
Jag älskar dig.

Nu ska jag klä på vår minsta för att gå ut och hjälpa (läs; åka) de andra med pulkabacken!
Hoppas ni har en ljuvlig helg!

Världens finaste.

Snöprinsessan Noelle

Jag ser det snöar..

Den smutsgråa snön blir nu vit och fin igen, det snöar som tusan här!

Igår tog jag barn- och manledigt, och begav mig ut på staden.
Det var helt okej, det är inte som förr måste jag säga.. När man var ung och dum eller något åt det hållet :)
Men det var trevligt att komma hemifrån en stund, och bara vara jag.

Idag väntas elementuppsättning och vår vän S ska koppla in dem till oss, så att vi kanske kan få lite värme på ovanvåningen!

Julklappsshoppingen gick över förväntan.. Jag hittade jäkligt bra grejer till de flesta, nu är det bara Noelle och någon leksak till Colin kvar.
Vår största och härligaste julklapp till oss själva är vår kommande resa som bokades igår!
Lite krångel med platsbokningen dock, det gick inte att boka tre platser på de sätena man kan ha babyvagga, så det blir ett samtal till dem imorgon för att se om de kan lösa det.
Att sitta själv med en snart 4-årig tjej, och en 8-månaders bebis är nog ingen höjdare.. Med tanke på att vi ska flyga 10-11 timmar också..
De måste ha förståelse kan jag tycka, och jag kan inte förstå att man endast kan boka jämnt antal platser just där, om man bara är tre som åker då ska man väl förtusan kunna boka 3?
Ett irritationsmoment, som säkert löser sig dock.

Nu inväntar jag min make med lite goda bullar från Maxi, och jag går och tar en kopp kaffe så länge!
So long!

Ensamdag.

Idag är det jag och minikorven mot världen.
Noelle blev överlycklig för att hon skulle få följa med sin pappa till jobbet, och sprang in imorse när klockan ringde och drog i honom "Pappa, vi måste gå upp nu, vi ska ju jobba!"
När han kom ner hade hon redan plockat fram dagens lunch på bordet; pannkakor, sylt och grädde som de skulle ha med sig. Ifall han försov sig, sa hon.
Makalösa unge!

Colin vill absolut inte sova, vet inte vad det är med honom, han vaknade två gånger igårkväll och panikskrek, samma sak vid halv 4 inatt.
Mardrömmar? Tänder? Öronen kanske inte är helt smärtfria ännu?
Nå, det återstår att se.

Vi ska passa på att åka in till stan och handla julklappar idag, lite lättare med endast vagnen och slippa köra med ståbrädan i detta väglag.
Frågan är bara vad man ska ge till alla? Vi kommer säkert på det under dagen.
Standard för oss är att vi är så sent ute med julklappar, men i år ska jag trotsa traditionen och vara ute i god tid!

Ha en underbar fredag och wish me luck med julklappsletandet!
Nu får jag gå och göra någonting åt fejset, så att man kan vistas bland folk utan att skrämmas!

Han är tillbaka!

Äntligen, äntligen är mitt glada lilla busfrö tillbaka!
Efter några veckor av gnäll, skrik och åter gnäll är jag tacksam till tusen att han är sig själv igen!
Penicillinkuren gjorde susen, både för honom och för mig.

Nu ålar han, och man får vara noga med att ta bort saker som inte är speciellt lämpliga för halvårsbebisar.
Rätt vad det är hittar man bus med Vegas benstumpar i munnen, och det borde inte vara någon höjdare att käka på kan man tycka!

En glad och mysig bebis - en glad mamma!

Colin i sitt esse - visst lyser det bus om honom?

Vintermys

Vintermyset har även hittat till Rinkaby, i år också!

Igår pysslade vi lite, och hängde upp glitter och stjärnor till Noellans stora förtjusning.

Idag får vi springa efter lillebror, då han har börjat åla/krypa på riktigt. Ännu går det relativt sakta, men jag anar att inom en snar framtid får vi springa snabbare än så här!

Örinonflammationen hoppas jag börjar ge med sig snart, han är betydligt gladare på dagarna åtminstone!

Remiss skulle gå till öron, så att de ska kolla honom ordentligt. Ett öronbarn, alla öronbarn?

Pulka är succé för min stora tjej i år igen, och idag fick även Colin sitta i hennes knä under färden.

Han tyckte det var supermysigt, och höll minsann på att somna strax innan vi var hemma!

Nu blir det till att ladda lite krafter innan jobbet på Andy´s kallar, blir en kort dag mellan 15 och stängning, skönt!

Hoppas ni njuter av vårt vackra väder, det gör iallafall jag!

Trevlig söndag!

En bild..

..på min gädjespridare!!

Vägskäl.

Vi står mitt i ett vägskäl, och ännu är det för tidigt att se vilken väg vi skall följa.
Små, små indicier tyder på att vi kommer att följa en bra väg, men det är för tidigt att veta..
Men ännu vandrar vi på raksträckan, innan T-korsningen kommer.
Små, små steg tar oss sakta framåt mot vägskälet, och vägen dit känns som en evighetslång färd..

Ändå är kärlek och hopp det som bosatt sig i mitt hjärta, i min själ.
Sedan den dagen du föddes..

En trygg hamn.

Lillfarbrorn har blivit snäppet bättre. Efter en helg med konstant över 40 graders feber, är vi lite matta.
Jag har dock myst, han har kunnat vara stilla i famnen och kelat ordentligt med sin mamma. Någon gång lyckades han även somna på soffan, och en gång i min famn. De som känner lillfis vet att det är (var) nästintill omöjligt förut.
Nu verkar febern ha gett med sig, och han börjar se piggare ut igen!
Avskyr när mina barn mår dåligt..

Imorgon bär det av till Lund med stora tjejen, vi ska träffa hennes nya läkare.. Colin får vara hos mormor och morfar så länge, så att han slipper åka så långt då bilen inte är en god vän ännu!
Har jag sagt hur mycket de betyder för mig, mina föräldrar?

Ska bli intressant att träffa den nya och se vad hon har att säga, vi var så nöjda med hennes förra läkare!
Det känns ändå otroligt skönt att jag har direktnumret till den förra, och vetskapen om att jag kan ringa precis när jag vill, och hon ställer upp även om hon inte är huvudläkaren längre.. I situationer där ens barn, meningen med ens liv, är ganska allvarligt sjukt, då vill man ha en trygg hamn, en person man kan lita på.

Nu skulle jag egentligen vilja gå och lägga mig, men vem kan missa Desperate Housewives?
Jag får allt hålla mig vaken!

Fredag morgon.

Jag och min ljuvliga dotter har fredagsmys med frukost framför tv:n.
Lillebror har nyss somnat i sin säng, han har haft en grejarnatt så han behöver väl ta igen sig lite.. Kanske.
Idag blir det lite städ och fix, som vanligt. Knappt en timme efter städ, dammsugning och golvmoppning ser det nästan likadant ut som före.
Hund och barn i detta väder, gör det svårt att ha det fint och städat jämt.

Jag vill även hitta det perfekta stället till mina tre nya fototavlor, jag får nog suga på det idag och se om jag kommer på det.

Är det någon som vet om man kan liksom glasera kakel och klinkers?
Jag vill få iordning mitt badrumsgolv, är inte nöjd alls med det..
Då vi inte kunde ha 30x60 plattor som planerat p.g.a bra fall, fick vi köra på mosaikliknande istället. Vilket, som ni säkert förstår, innebär sjukligt många fogar att hålla rena och snygga.
Så om det hade funnits något sätt att typ glasera golvet, så blir det dessutom snyggare med blankt, än det matta vi har.
Även fast vi har ett nytt hus, byggt slutet på -07, så fnns det massor av saker jag vill ändra och göra vid.
Man är nog aldrig helt nöjd.
Jag vill "klinka" golvet både i hallen och köket, jag vill tapetsera och måla om.. Nästa projekt blir dock lillebrors rum däruppe, vi har ca en tredjedel av ovanvåningen som är oinredd. Det enda vi har gjort är att isolera.
Den andra delen som är oinredd ska bli ett badrum. Ett superlyxigt, fint badrum om vi bara kan komma överens om exakt hur det ska se ut. Det kommer dessutom att ta sin lilla tid, badrum är inte billigt att göra.

Nåja, allt får ta sin tid.. Vi har ju trots allt jobb, barn, hund, och de behöver ju sin tid.
Det springer ju inte ifrån oss..

Och när vi väl är färdiga med det, så finns det alltid något annat att påbörja eller slutföra.

Dessa uttryck!

Tar man bara sig tiden, att lyssna och prata med ett barn, så får man höra de mest underliga och fantastiska saker.
Dagishistorier är så roliga. Det är deras verklighet, det är hur dom upplever allt.

En sak var dock mindre rolig, Noelle berättade att en pojke på dagis går runt till barnen och säger att han ska döda dom. Det blir att prata med dagisfröknarna på måndag, för sådant vill jag absolut inte att hon ska höra, INGET barn ska behöva höra på sådant.

Det är så olika, hur barn är uppfostrade.. Hur människor väljer att forma sina barn, hur de tillåter dem att använda språk och även slag och liknande.
Det värsta Noelle har sagt (till oss) är "dumma mamma, dumma pappa". Och de gånger hon har sagt det kan jag räkna på en halv hand.
Hon vet att det är fel, att man inte får prata så.
Man får visst vara arg, besviken och ledsen, alla känslor är tillåtna, men det är hur man lär dom hantera det som är det viktiga.
Tycker jag.

Men att behöva höra på dagis att någon ska döda en, det är inte okej.
När jag var liten lät det ungefär såhär "Min pappa är starkare än din".

Vad tusan har hänt?

En styck bebis uthyres..

..någon som vill hyra en bebis varje kväll mellan, tja säg 17.00-18.30?
Den tiden på dygnet är lilla farbrorn som värst. Skriker och gapar och absolut ingenting är bra.
Även om han vaknar vid 16-16.30 är han totalt vansinnig efter en liten stund.

Det börjar tära på en nu, för verkligen varje kväll är bråkig.
Och att försöka hålla honom vaken längre än 19 är inte ens att drömma om.
Nåja, det går väl över, precis som allt annat.
Det känns dock som en evighet, när man är mitt uppe i det hela.

Lillkorven utvecklas massor i övrigt, och är mer lättroad och glad. Idag kom han på hur man klappar händerna, om än på hans eget lilla vis.. Men gulligt är det!
Han börjar så smått förstå vad en lampa är, eller var de brukar hålla till iallafall.
Syrran är förstås det bästa av allt, allt hon gör vill han också kunna, och en spralligare unge får man leta efter!

Fröken stor blev bortbjuden på middag, till mormor och morfar.
Jag själv väntar på min käre make, som kommer hem om en stund.

Funderar på att börja springa.. Jag känner mig själv så väl, och vet att jag antagligen kommer att ge upp efter några gånger, men kanske jag kan överraska mig själv lite? Iallafall så här till jul?
Vi får väl se hur det blir med den saken, men det är nog på tiden att jag börjar få pli på mig själv.

Nu slänger fru Persson sig i soffan, och inväntar min man och dotter. Fem minuter för sig själv i lugn och ro är inte alltför ofta man unnar sig..

Jösses. Jag hade glömt hur stor jag var.. Ändå är det bara lite mer än 5 månader sedan!



En typisk tjej.

Vinterdäcken skulle bytas, och jag tog min chans att rymma hemifrån alldeles själv en stund.
Jag stannade vid stället och gick in i butiken, och när jag nämnde mitt ärende höjde mannen bakom disken ögonbrynen och förklarade tydligt att det bara var att köra in i verkstan.
En aning generad gick jag ut och tog min bil och började göra en supersväng mot verkstadsporten, då jag råkade nudda vid min ratt, och därmed tutan.
Just då råkade givetvis ett gäng verkstadskarlar befinna sig utanför, och bara någon meter ifrån min ljudliga tuta.
De gestikulerade, liksom "Vad är det frågan om?" och jag skämdes. Som jag skämdes..

Nu var det bara den sista svårigheten kvar, att köra felfritt upp på den där rampen, som råkar vara precis så bred som bildäcken..
Givetvis misslyckades jag. De fick stå flera stycken och lotsa mig fram, åt sidan, åt andra sidan och till slut var uppdraget slutfört.

Röd som en tomat stegade jag ur bilen, i skenet av allas suckande blickar.
Så idag var jag en sådan där som männen antagligen kallar en typisk tjej.
Helt disorienterad, helt aningslös om hur man beter sig när man byter däck.
I helt fel element.

En sak är säker, man ska inte tuta personalen i örat, och man ska kunna köra upp fint och världsvant på den förbaskade rampen.

Men jag erkänner, idag var jag en tjejig tjej.

Tips!

Här sitter jag med min andra mugg kaffe, den första visade sig helt plötsligt befinna sig över halva mig, soffan och golvet.
Vi har nyss lämnat Noelle på dagis, sen tog vi en promenad, jag, lillebror och Vegas.
Colin somnade gott i vagnen, och ligger nu i uterummet och slumrar vidare, som jag älskar att ha möjligheten att ha honom sovandes utomhus!

Vi var på Eko:- häromdagen, och där såg jag dem, fodrade leggings. Jag köpte ett par och testade, varför har jag aldrig hittat sådana förut?
Varma, vindtäta och helt underbara i passformen, inte sådär hiskeligt tighta i magen så fläsket väller över sådär tjusigt, utan rymliga och bra just i det partiet man vill att det ska finnas lite extra plats (iallafall om man nyss fött barn, eller av någon annan anledning inte har superplatt mage..).
Perfekt att ha i vinter under vanliga byxor eller under ytterkläderna.
Priset dessutom, som fick plånboken att hurra; 29,90:-
Besöker ni Eko:- så hoppas jag att ni köper ett par, och testar.

Jag ska dit idag och köpa på mig något par till!

Det var dagens tips, och nu ska jag anamma mina arbetsuppgifter som kontorsråtta här hemma, medan lilleman sover vidare.

Levande död.

Det är så jag känner mig just nu.
Natten har varit snäppet värre än de har varit den sista tiden..
Kanske det kan bero på sprutorna han fick igår, lillebror.
Jag hoppas innerligt att nätterna blir bättre snart, när man är relativt utvilad kan man njuta mer, av tiden som faktiskt är otroligt kort.

För jag vet, att även om det känns hemskt just nu, så är han snart lika stor som sin syster och allt med nattvak är glömt (eller förträngt).
Tyvärr känns det dock som en klen tröst när man är mitt uppe i det.

Noellan tog foto på dagis igår, och fröknarna sa att de såg väldigt fina ut på henne!

Colin ställer sig i krypställning mest hela tiden, sen står han där och gungar lite innan han faller platt på magen igen! Sådan skillnad mot sin syster, som endast kröp ca 3 veckor innan hon började gå. Hon var en ålare, en skicklig sådan.
Och av allt att döma verkar lillebror bli en krypare.
Alla framsteg är med blandade känslor hos mig. Sorgligt, för att min pyttebebis försvann med vinden, och såklart häftigt och roligt då han börjar bli en stor kille nu. Framsteg innebär utveckling, och det är ju fantastiskt!

Han vägde 7980 gram och var 68 lång igår. Stora killen.. Vikten börjar gå ner på "lagomkurvan", men på längden är han fortfarande en bra bit över.

Nu är det dags att klä min vackra dotter inför dagis, min son ligger och sover en sväng i sin säng. Tror jag det, han måste ju också vara trött efter att ha bråkat med morsan hela natten!

Ni behöver inte..

..vara oroliga. För bloggens utseende menar jag givetvis.
Jag försöker knåpa ihop något, men för mig som inte har den rätta tekniken, går det sådär..

Men håll ut, den perfekta designen finns inom räckhåll.. Fast vilket håll ska jag räcka mig åt?

Typiskt mig, att ge mig på saker jag inte bemästrar.
Precis lika typiskt är det att jag bet av en liten tandflisa igårkväll. Det komiska är att jag åt glass.. GLASS. Hur i hela fridens namn kan glass vandalisera en tandflisa?

Pricken över i:et var att jag imorse bittert fick erfara att jag hade ställt in min goda, tandmördande Ben&Jerry glass i kylskåpet..
Min käre make bara suckar så fort något nytt klantigt misstag uppdagas, han har liksom inget mer att säga om det.
Men han har själv valt det, för livet med Rebecca Persson ser ut på detta viset. Dagligen!

Häromdagen upptäckte jag att jag tappat en femhundring, och blev ganska så irriterad över detta (maken också, bör tilläggas). Han drog dagens största suck (kanske hela veckans), och tittade på mig sådär allvarligt med huvudet på sned. Då vet jag att jag har gjort något galet. Jag letade från och till i ett dygn, sen gav jag upp och förstod att jag aldrig skulle hitta den igen.
Min största unge, som är ute i trädgården nästa dag och gör geggamojja, ropar glatt "maaaamma! Titta vad jag hittade, en peng!" Jo, det är sant. Min unge hittade min spårlöst försvunna femhundring. I en geggamojjapöl..
Hur den hade hamnat där låter jag vara ett mysterium, huvudsaken är att den kom fram!

Och om min make hade kunnat dra tillbaka någon suck sådär, så hade han nog gjort det just då.
Det suckas allt för tidigt ibland, innan man liksom har fått en chans att rätta till saker.
Så nästa gång, min älskade man, ber jag dig tänka en extra gång innan du suckar och borrar in din allvarliga blick i mig, för rätt vad det är så kommer min största unge och har hittat det jag har tappat, eller lagat det jag har tagit sönder!

Skalmans mat-och-sovklocka.

Lillkorven lade sig som vanligt vid 7 snåret, jag tror att han ursprungligen är skalmans mat-och-sovklocka, som återuppstått i form av vår son. Den här ungen är så punktlig med sina små grejer att det är sanslöst.. Visst är det alla tiders att han somnar som en stock i sin säng där vid 7-snåret varje kväll, men det är mindre praktiskt om man skulle vara iväg. För vagnen fungerar ju inte alls lika bra, och att somna i famnen ska vi inte snacka om!

Fröken stor har alltid varit tvärtom, tiden spelade ingen större roll, inte heller den aktuella platsen bara mammas famn fanns tillgänglig.

Så lika men ändå så otroligt olika..

Nu väntar en stund till i soffan innan tanten (eller trötta mamman) i mig strejkar helt och får för sig att somna, sådär helt utan förvarning..
Några veckors oroliga nätter tar ut sin rätt, jag hade kunnat sova i några dygn med undantag för toalettbesök och mat. Men som någon (o)klok människa sade till mig när fisan var liten ; "..sova kan du göra när de blir tonåringar.." Tack för den liksom. Det ingav så mycket hopp för en trött och sliten själ.

Nåja, gnälla kan jag ju göra när jag blir gammal, så jag får väl bara vara glad och le åt allt under tiden.. Hah.

Lika som bär?

                                                Colin                                        Noelle

                                                                 Visst är de lika?

Min fantastiska Noelle.

Detta blir ett rent och skärt hyllningsinlägg till min otroliga dotter Noelle.

Sedan den dagen du föddes (ja, även när du bodde i min mage) har du varit ljuset, meningen med allt.
Du har lärt mig så mycket, du har gett mig så otroligt mycket mer än jag trodde var möjligt för ett litet barn.
I 5 månader har du dock fått dela din hundra procentiga uppmärksamhet med en liten kille, men vad har detta gjort dig?
Inte en gång har du gnällt för att "jag måste bara byta på Colin, Colin ska bara äta, jag ska bara lägga Colin..." , du tar det hela med så stor fattning att jag knappt kan förstå att du trots allt bara är tre och ett halvt år.
Inte en gång har du varit elak mot honom, det enda du gör är att ge all din ofattbara kärlek till denna lilla människa som kom och knyckte hälften av din uppmärksamhet och tid.
Den kärlek du visar din lillebror, är så otrolig att se. Hur dina ögon glittrar och hur hela du skiner upp som en sol när han skrattar och ler mot dig.
Världens bästa storasyster, du har hanterat detta mycket bättre än jag faktiskt trodde. För avundsjuka mellan syskon är väl mer regel än undantag?

Din sjukdom, som är rätt besvärlig med alla dessa läkarbesök, mediciner, sövningar mm, fixar du också galant. Och ett friskare och piggare barn har jag knappt träffat, trots att du har de besvären du har. Att vi inte vet vad som väntar, gör mig livrädd.. Men jag vet också att du kommer att övervinna de hinder du kommer att stöta på, för du är världens starkaste tjej, du är ju min dotter!

Min älskade, älskade dotter. Tack för att du öppnade mina ögon, och fick mig att förstå vad livet går ut på. Att ge allt man kan, och att älska gränslöst.
Och tack, för att du låter oss älska din lillebror lika mycket.

Noelle.. Min Noelle.

Dessa förbaskade öron.

Var inne med lillebror i måndags, fick vänta i över 1½ timme på att få komma in till SKÖTERSKAN, då doktorerna var upptagna.. Bara det är lite skandal, de små SKA komma in så fort en läkare blir ledig, och framförallt den läkare man ber om.
Nåja, sköterskan tyckte att öronen såg röda och suspekta ut, så ett läkarbesök var tvunget ändå.
Trumhinnorna var kraftigt indragna, vilket är förstadiet till inflammation.
Så ingen antibiotika för honom inte. Detta skulle dock göra precis lika ont som inflammation, men näsdroppar och alvedon skulle ges i full mängd över dagen.
Vi skulle komma tillbaka om han blev gnälligare och verkade ha mer ont, så det blir ett besök idag igen, suck.
Dessa dagarna har jag verkligen fått känna att jag lever, och den mindre glamourösa delen av att vara tvåbarnsmamma..

Han har grejat om nätterna, fullt förståeligt, och bara tjutit hela dagarna. Så idag hoppas jag på att där är en öroninflammation, så att han kan få penicillin och bli frisk.
Dessa dagar förbannar jag att min käre man är egen företagare, då han inte kan ta ledigt lika lätt som en anställd. När man behöver avlastningen och stödet som mest.. Men vi tjänar ändå på det i längden, så det gäller bara att härda ut!

Nu får jag ta och göra vid oss alla här, så att vi kommer in till läkaren snabbt idag!

                                      Lillhjärtat mitt, jag hoppas att du ska slippa ha ont snart!

Nojig?

Funderar på att åka in och kolla litens öron igen..
Han tar sig för öronen hela tiden, samt att han sover jättedåligt och skriker så fort man lägger honom ner. Är inte speciellt nöjd om dagarna heller, så alla symptomen stämmer ju..

Stackars läkare dock, tror att jag är världens nojigaste mamma, springer där jämt med både Nellan och Colin känns det som..
Men hellre kolla en gång för mycket än för lite, han ska ju inte behöva ha ont stackaren.

Jag får se hur han beter sig under dagen, så får jag avgöra sedan hur jag ska göra..

Supernojig kanske, men de ska väl inte behöva ha onödigt ont?

Tänker tillbaka..

Hah!

Vi var tydligen skitduktiga på att göra en pumpagubbe, jag och min ljuvliga dotter.
Den är jättefin (tycker åtminstone jag)! Någon gång ska vara första gången, och egentligen tror jag att det var mer roande för mig än för min 3-åring.

Detta skapade bara ännu mer pyssel-idéer.. Jag vill göra så mycket!

Nåja, kvällen bjuder nog inte på mer pyssel iallafall, så jag tar nog och hoppar i säng.
Det är nog det bästa om natten blir lika sömnlös som förra.. Dessa förbaskade tänder, att de kan göra så mycket obehag för de små liven.

Sleep tight.

...

...idag är en dag med sorg i hjärtat över att ytterligare ett barn har tagits av den förjävliga sjukdomen cancer.


http://moahenriksson.blogg.se/

Mina tankar går idag till er, familjen Henriksson, trots att jag inte känner er. Har bara följt deras blogg sedan långt tillbaka.

Må du vila i frid, fina lilla Moa.

Jag måste..

Vänner och bekanta, det har jag många av. Hur kan det då komma sig att jag känner mig ensam på den fronten?
Enstaka dagar är det mer påtagligt. Som idag, här sitter jag vid min dator, lyssnar på musik, och har världens vackraste son som sover sött i sin säng på ovanvåningen.
Jag, som borde känna mig uppfylld till bredden..

Jag måste göra mer saker, måste träffa fler människor. Undrar om det finns några någorlunda likasinnade själar där ute? Genuin vänskap, utan oärlighet, utan avundsjuka, kravlöst.. Utan att behöva spela teater, låtsas vara eller låtsas ha annat än man har.


Bara vara jag..

Pensionärerna Persson

Jag blir nästan lite rädd ibland.
Vi, makarna Persson, är 23 resp 24 år unga. Det märks minsann inte alltid.
Som ikväll, alldeles nyss, när vi kom på oss själva att sitta en lördagskväll och titta på "Så mycket bättre" på tv4.. Och faktiskt tycka att det är underhållande, vi inflikar även med lite skratt här och var.

Så numera kan ni kalla oss pensionärerna Persson.

Dock är en sak säker, om jag nu skall betraktas som pensionär, så finns det ingen i hela världen jag hellre skulle göra pensionärssysslor med än honom. Min man. Gamlingen.

Vinterkläder

Idag bär det av till staden för mig och min minsting.
Målet är att hitta vinterkläder till Nellan, både bra och fina. Hon önskade att de skulle vara rosa och vita, och med en blå luva.. Det verkar sådär, att hitta något sådant.

Nätterna har varit bättre här i huset, men inatt var det en strulnatt igen. Det började med att liten låg och gurglade och jollrade för sig själv, i nästan en timme. Hur lätt är det för en mamma att sova när man hör minsta lilla ljud från sitt barn? Sedan började han tjuta och gnälla om vartannat.. Jag har satt en tid att tidigast ge honom mat, kl 5, då han för längesedan slutade att äta på natten. Och när klockan är 05 så känns det mer som morgon än natt.
Efter det somnade han om, och vi sov alla tills det verkligen var hög tid att göra vid oss inför dagislämningen.

Jag vet vad som är på gång, nämligen tand nr 3&4.. De skymtas under tandköttet, där i överkäken.. Och jag vet med Noelle att just de där första i överkäken var jobbiga att få fram.

Det är för övrigt ett fenomen det där, att även om det är jag och Noelle som bråkar och diskuterar mest av alla här, så är det ändå mig hon ska till, ändå jag som ska lägga henne.
Och som vi kan tjafsa, jag och hon. Jag bävar inför tonåren, det måste jag medge! Med hennes envishet och vilja, och hennes korta stubin när hon är på det humöret, det blir ingen dans på rosor!
Men som jag älskar henne. Det finns inga som kan kramas som oss, inga som kan busa och dansa som oss.  

Mamma och Noelle.

Jag önskar mig..

..lite energi och städinpiration idag.
Behöver göra så mycket, men kommer liksom ingenstans.. Börjar i ena änden och innan jag har slutfört det, så är jag någon annanstans och grejar. Suck.
Nåja, toaletten är skinande ren, och jag har skrivit ut bilder till Noelle´s lekbackar..
Sen helt plötsligt hamnade jag här..

Jag önskar att jag vore pedant. Att någon kunde lära mig det där..
Men jag ska säga er att jag hellre lägger energi och tid på mina barn, och åsidosätter att putsa och skura hela dagarna. Det får gärna samlas lite damm i hörnan eller på hyllorna, för all tid är värdefull.
Speciellt all tid med mina ögonstenar, för rätt vad det är så har de flugit ur boet, och då har man all tid i världen att damma och putsa.
Jag vill inte se tillbaka och märka att jag har missat så mycket genom att hålla en fläckfri fasad uppe.
För vem, egentligen?
Vem bryr sig om jag har lite smutstvätt i korgarna, eller om jag har lite damm på hyllorna?
Nej, tacka vet jag att plocka undan lite snabbt, och dammsuga några gånger i veckan.
Och tacka vet jag att leka matlagning, knåda lera och rita med min dotter, och att buffa och kittla min son så att han kiknar av ett sådant där härligt gurglande bebisskratt.
Hellre det än att städa och plocka varenda lediga minut.

För svaret är ganska självklart, för mig iallafall.
Att ha ett skinande, blänkande hem? eller.. Att ha aktiverade, nöjda, tillfredsställda barn?

Det senare är det givna alternativet, för mig.

Sköna söndag!

Idag är man pigg och glad, trots att gårdagen bjöd på några cider och dans på grand.
Det vankades avslutningsfest för Trolle paintball, jag och ungarna åkte dit och käkade med de andra, sedan åkte jag hem och la lilleman för natten.
Sen kom bästa mormor och morbror och lördagsmös med Nellan, och passade sedan  de sovande barnen här hemma så att jag också kunde följa med grabbarna ut.
Det är skönt att man kan gå ut och ha roligt, och sedan åka hem och kika på sina underbaringar som sover så sött.
På så sätt slipper de att sova borta!

Just nu sussar liten i sin säng, Noelle är hos sin bästis och leker, ska snart hämta hem henne för lite middag.

Jag måste, verkligen MÅSTE rensa frökens lekrum, hur i hela fridens namn har detta gått till, hur kan hon ha så extremt mycket saker? Både ett sovrum med lite saker i, och även lekrummet härnere som är överfullt med prylar.
Det blir nog ett heldagsprojekt. Helst när hon inte är hemma, då blir det nog inte mycket som blir bortsorterat.

Nu ska jag fortsätta njuta av de sista lediga timmarna vi har tillsammans, innan jobb och dagisveckan drar igång igen!

Mina barn.

Den totala lycka som omsluter varenda liten cell i min kropp, den kärlek som kan få plats i en relativt liten kropp är otrolig..
Mina barn, mitt allt.
Jag ser på er med en brinnande stolthet i ögonen, jag ler åt hur vackra och fantastiska ni är.

Ni, våra barn. Det jag och er pappa kommer att vara som mest stolta över hela livet, att vi har lyckats skapa två så otroliga små människor.

Noelle & Colin.

Längtan till paradiset..

 Paradiset väntar i början på nästa år.. Om jag längtar? Nae.. Knappt.

Och ja, det är så ofattbart vackert i verkligheten också!

Två hela veckor med min familj, det är som balsam för själen att bara tänka på det..

Blufföretag!

Förr i världen har jag nästan alltid haft telenor som operatör, men det bytte jag när jag fick min iPhone.
Problemet var att mitt abonnemang var kvar hos telenor. Så sedan jag tog abonnemang hos Telia har jag betalt två operatörer.

Så eftersom jag inte använder mitt telenor-kort, reagerade jag lite grann när min räkning hade skjutit i höjden.
Det visar sig att ett företag som inte svarar i telefon, på mail eller går att nå på annat vis, drar 30:- i månaden för någon tjänst jag aldrig har beställt.
De sista 2 månaderna har de dessutom dragit detta belopp 6, respektive 3 gånger.
Jag blir oerhört irriterad, speciellt eftersom det inte går att nå företaget i fråga. Jag satt som "etta i kön" i 47 minuter innan jag gav upp och lade på. Alla mail jag har skickat är obesvarade..
Frågan är hur jag ska gå tillväga nu, då de har dragit dessa 30:- i över ett år.
Och om de nu ska börja urarta och dra mycket mer än så, så what to do?
Jag vet inte om jag kan polisanmäla företaget, för jag har ju inga bevis, jag hittar inte ens mitt gamla SIM-kort..

Någon som vet hur man kan gå vidare med detta? Är tacksam för alla tips, då detta kokar inom mig!

Grr.. Hatar dessa jäkla blufföretag som inte ens går att nå..!

Vad är detta?

Lilleman har nu sovit i 2 timmar och 15 minuter.. Och still sleeping.
Jag är chockerad! I och för sig så var jag uppe innan och gav honom nappen när han vaknade till, och gick därifrån med tummarna hårt knötna(heter det så?) i hopp om en liten stunds sömn till.
Jojomensan. En bra stund till, han hade bara sovit i 40 minuter vid nappinstoppet.

Dop i helgen ja, det gick alldeles utmärkt! Liten kyrka, jättetrevlig präst och sådär mysigt intimt i och med att det endast var vi som döpte vårt barn just då.
Det var tur att morbror hade favoritleksaken i bröstfickan på kavajen, för efter en liten stund så var kyrkan inget roligt mer. Men med leksaken så funkar alla miljöer. Även bandet på dopklänningen bör tilläggas, då det funkade som lite snacks.
Min son, käkaren. Äter på allt han kommer åt! Rätt vad det är så slänger han sig efter näsan när man traggar med honom. Ouppfostrad liten rackare, det där. Måste lära honom att det inte är speciellt trevligt att dregla och bita på folks ansikten!

Anledningen till att jag vill byta vagn, är bland annat att den inte är speciellt säker att ha barnet sovandes i, exempelvis i ett annat rum.
Det är inga så att säga sidoskydd, nerefter suffletten, och detta gjorde att min lilla farbror trillade i golvet på sin dopkväll. Han sprallar väldigt mycket, och hade lyckats spralla sig emellan suffletten och handtaget.
Så numera får han inte sova i vagnen, om vi inte är ute och går givetvis.

Nätterna är bra igen, och det var på tiden! Nu sover han från 19 till ca 5-6 då han får mat, och sedan sover han vidare tills jag får väcka honom för dagislämning av Nellan.
Skönt!

Nu ska jag busa med min stortjej, och vänta in lillemans vaknande!

iCandy ?

Jag, vagnmajan, är sugen på en ny vagn till Colin, då jag inte tycker att den jag har uppfyller mina behov och kriterier riktigt..

Jag spanade runt, och fann denna, iCandy Cherry.
Är det någon som har minsta lilla erfarenhet av denna?
Den får toppbetyg där jag har kollat runt, även på FL osv..

Visst är den tjusig?!

mina fynd..

Snabbis - som fan.

Ja, jag lovade er bilder.. Och de kommer att komma, fast antagligen inte idag. Har så fullt upp att jag inte ens har hunnit sitta ner mer än när jag matat lilleman.
Ska slänga på lite coffee, så att man kan städa vidare och ta sig en sipp mellan varven.

Nu; Dammsuga+torka golven där uppe. Sen; ALLT ANNAT!

Men först, ladda bryggaren!

Thursday mornin´...

De sista två nätterna har varit bättre än förut, peppar peppar.. Inte bra, men bättre.
Det ena följer det andra, så nu har ungarna en liite mer pigg och glad morsa här hemma.

Igårkväll var jag, fisan och fisans mormor på sminkparty. Beställde lite, men jösses vilken mysig liten krimskramsbutik det hölls i!
Köpte två superfina muggar, och en ljuslykta i form av en kungakrona.
Ska lägga upp bilder sedan!

Nu ska jag se om det är några goda kaffemuggar, morgonkaffet är nyss färdigbryggt.

Mys på i regnet!

Nova Lund.

Jag och min make fick lite ensamtid igår, mamma passade kidsen medan vi gjorde Nova Lund.
Att det ska vara så svårt att hitta "finkläder" till smågrabbar?
Joggingbrallor på ett dop ville jag inte riktigt köra på.. Hittade till slut en schysst jeansskjorta, jeans och en kofta till huvudpersonen.

Till ladyn däremot, fanns en hel del.. En rockig army-kavaj liknande i kortare modell, jeanskjol med kedja och helt vanlig vit tröja och strumpbyxor i samma färg.
Frågan är hur rockig man egentligen kan vara i kyrkan? Äh.

Nu ska jag agera kontorsråtta ett slag och sitta med bokföringen.. Wish me luck!

I vanlig ordning..

..sitter jag här försöker få lilleman att somna.
Som jag har propagerat för att aldrig bli en morsa som står och gungar vagnen för att ungen ska sova.. Ha. Käftsmäll på mig. Man ska aldrig säga aldrig..
Nu sitter jag här, ändå, och gungar vagnen med benet. Allt för att han ska sova, en övertrött bebis är ännu svårare att få till sömns.
Nu ligger han tyst och stilla iallafall, så ett par minuters gung till gör nog susen.

Gud, vad jag saknar att kunna ha honom sovandes i famnen, att få snusa in bebisdoften medans den ännu finns kvar, om än svagare.
Men han vägrar. Skriker och spjärnar emot allt vad han kan. Sådan skillnad mot min stortjej, hon somnade jättelätt i famnen. De nätter hon bråkade var det bara att ta upp henne och gunga omkring lite grann sen sov hon så gott..

Min Noelle. Hon är så stor nu, och klok. Tanten kallar jag henne.. Så många roliga och minst sagt oväntade ord kommer ur hennes mun ibland, så står man där och försöker hålla sig för skratt. Min älskade lilla tjej..

Mammig till tusen, det är bara jag som får lägga henne om vi bägge är hemma, och hon säger flera gånger om dagen att hon älskar mig så mycket så mycket (hennes egna ord).
Så otroligt kärleksfull och ömsint. Det är fantastiskt att se hur mycket hon älskar sin lillebror, hon har aldrig någonsin varit elak mot honom, tjuvnypt eller så, utan hon är så försiktig, pussar, kelar och berättar även för honom att hon älskar honom så mycket.

Mina fantastiska ungar. Även om jag ibland hade velat sälja dem på studs, så är de mina ögonstenar. Mitt allt, mitt liv.

Ahhaaaaa.

Nix, ingen öroninflammation. Och inget RS-virus att bekymra sig om heller. Puh.
En stor, ståtlig kille på 7230 gram och 68.5 cm har vi. Får lika mycket beröm som sin storasyster och charmar alla med sitt leende.
BVC ligger dock inne med en skitläskig tupp tycker Colin. Huu, och den skallrar dessutom. Och hänger där i taket ovanför skötbädden, och bara glor på honom.

Jag har fått min förklaring, för de oroliga, sömnlösa nätterna på sistone, och en lite gnälligare unge.
Det har spruckit upp ordentligt för tanden.
Innan hade det bara kommit småhål där man kunde känna något vasst igenom, men nu är det ordentligt hål.
Tack för den aha-upplevelsen, och tack för att det inte var en förbaskad öroninflammation till. Kåvepenin är ingen favorit här hemma direkt.

Lillfis har också börjat käka lite gröt och rotfruktspuréer, och det är himla festligt. Jag hade glömt (eller förträngt) hur kladdigt det blir med småbebisar som börjar äta. Dock är vatten att dricka ingen höjdare, men han vänjer sig så småningom!

Dop vankas till helgen, och det är en hel del som ska fixas.. Nuförtiden har jag en tendens att vara ute i sista sekunden när det gäller. Framförhållning, Persson..

Ohoj, nu börjar Lite sällskap, och sedan kallar sängen på mig!
Ni missar väl inte det, på kanal5? Så jäkla bra!

Kaffe eller tandpetare?

För att hålla ögonen öppna? Jag föredrar kaffe. Fast tandpetare är nog ett alternativ när kaffet inte fungerar längre!

Helgen har flutit på, som vanligt springer den iväg.. Lilleman har en hiskelig period, där sömn absolut inte är ett alternativ, vare sig på dagen eller natten.
Vilket resulterar i en fruktansvärt trött mamma.

BVC besök väntar idag, ska be dem kolla öronen också, så att han inte dras med ytterligare en öroninflammation. Kruppen blev det inte så mycket mer av(än så länge), vilket är otroligt skönt, nu är det bara den vanliga hostan som spökar. Är lite fundersam över det här RS-viruset, och dess indikationer. Jag får väl prata med BVC om detta också..

Nu får jag ta gnällfisen här, och göra oss redo för bvc.

febrigt

Läget är febrigt här hemma, och det har varit ytterligare en jäkligt tuff natt. Ingen krupp dock, utan bara snor och vanlig hosta.
Det är rätt hopplöst här hemma, för min kära make sover som i en koma, vilket innebär att det alltid är jag som springer. Dels för att jag vill låta honom vara utvilad till jobbet, men också för att det tar minst lika lång tid att väcka honom ur hans dvala.

Detta utgör lite problem på helgerna, som ni säkert kan förstå. Då jag ska få sova och A ska ta nattskiftet, blir det samma visa som vanligt. Så speciellt mycket sömn för min del blir det aldrig.
Men det är bara att bita ihop, det är en av grejerna man förtränger snabbt, sömnbristen.
Annars hade nog många stannat vid ett barn..

Vips, så är lilleman lika gammal som fisan, och man minns inte det jobbiga med bebistiden..

Världens finaste..

 

Finns det något mysigare, vackrare, mjukare än bebisfötter?

Hundskall.

Kände redan igårkväll att något inte var som det skulle, då liten vaknade bara en liten stund efter han somnat, och var snorig och lite hes.
Han brukar sova från ca 19-06, och de nätter han grejar så brukar han börja runt 12-tiden.
Men igår kom han inte alls till ro, vände och vred sig, och gnydde.

Sen kväll började det. Det där hemskt ljudet man absolut inte vill höra från sitt barn.
Det där ljudet jag känner så väl igen, eftersom Noelle har haft det sedan hon var liten hon med.
Den förbannade falska kruppen.
Natten har bestått av "hundskall" och snörvel från lilleman, och som mamma ligger jag på helspänn och vågar inte sova med mer än ungefär 1/4 av hjärnan.

De nätter när han grejar utan direkt anledning är jag så mycket tröttare än vad jag är de nätter han är sjuk.
På något vis är det som att plikten sätter in, det är nu det gäller att skydda sitt barn från allt ont man kan.

Vi var hos doktorn innan och fick hostmedicin utskrivet, och nu hoppas vi på att det hjälper under nätterna så att vi slipper akutbesök med adrenalin via mask och allt annat som följer med på köpet.

Min minifis.
Mamma ska göra allt i sin makt för att försöka skydda dig från det lilla jag kan här i världen.
Och allt som jag inte kan skydda dig ifrån, ska jag försöka underlätta för dig.

Zoooeeeeee.

Jag har nyss varit ute och tjoat i halva byn. Anledningen?
Vår lilla kisebebis gick ut innan, och har inte kommit hem ännu. Hönsmamma som man är så vill jag att familjen ska vara komplett innan jag intar sängläge.

Hoppas hon kommer snart, jag blir så orolig att hon inte ska hitta hem igen..
Nellan kommer att bli så ledsen om hon inte är här imorgon när vi vaknar.. =/

Gick längs vägen, och som tur var så låg hon inte där.

Så om någon i Rinkaby ser en helsvart liten kiseflicka, skrik till för allt i världen!

It´s gonna be..

..a bumpy ride.
Nellans nya favoritlåt, vi dansar och skakar rumpan så det står det härliga till här i huset, jag, Noelle och dockan. Dockan är en viktig danskompis.
Kom nyss hem från mitt andra hem, Ica Maxi.
Försöker få Colin att sova i vagnen, men det är väl dömt att misslyckas.. Igen.
Nåja.

Skönt att damen är fri från dagis resten av veckan, det är ett jäkla meck ska ni veta, att alltid få oss fix färdiga i tid till dagis.
Jag vill ta det lugnt och fint på morgonen, inte behöva slänga på kläder, passa med mat-tider för lilleman osv. Dessutom vill han gärna somna om efter sin frukost, och då hade det varit en bra nap för mig, as well.

Nu skriker tvätt, plock och städ efter mig, som vanligt. Suck.
Jag ska bli en hollywoodfru. Få allt serverat och inte behöva röra sina perfekta små händer med perfekta långa naglar..
Jepp. Då var min framtid bestämd!
I wish.

Nej, nu får fläsket resa på sig så att något hinner bli gjort innan maten ska lagas..

prinsessa.

Inatt har jag sovit som en prinsessa. Att en säng kan göra så stor skillnad!
Colin tyckte nog att mamsen skulle få prova sin säng ordentligt, för han sov som en stock han med.
Endast en gång var jag uppe och gav honom nappen, vilken skillnad från den sista veckan..
Jag ligger på något konstigt vis, för alltid när jag vaknar har jag förbaskat ont i min vänstra arm, precis som att det inte riktigt hänger med. Jag sover väl på den antar jag.

Jag ska snart väcka min storfis för hennes sista dagisdag denna vecka, och sen får vi se vad dagen bjuder på. Har mängder med tvätt, IGEN, så jag får väl ta itu med det om nu inget annat roligare lockar..

update.

Fasen också. Hur kan en snart 4-månaders gammal bebis vinna över sin mamma?
Svaret är enkelt. Jag gav upp. Han sover inte ännu..
Ibland får ju även jag kasta in vit flagg.

Men snart så.. HOPPAS jag iallafall.

Suck.

inbördeskrig.

Colin och jag krigar. En övertrött bebis som absolut inte ser någon mening med att sova, det är ingen bra motståndare.
Mammarollen är ingen dans på rosor, det kan ni skriva upp. Speciellt sådana här dagar när han vägrar att sova.
Och gudarna ska veta att han kan skrika. Inte lite sådär lågt, gulligt heller. Han vrålar!

Jag får väl fortsätta kämpa med min vrålapa. Han SKA sova.

Let the war continue!

Vilka är ni?

Jag är förvånad. När jag lade till min besöksräknare var jag bombsäker på att det var typ tre stycken som läste, min mamma, min mormor och min make. Nu visade det sig att det var fler än så.. Så jag undrar såklart, vilka är ni som läser om mitt liv och mina tankar?

Konstigt är det dock, att ingen tyckte någonting om det här med bikini på småflickor. Kanske bara jag som reagerade, who knows.

Nu sitter jag här med mitt kvällskaffe i soffan, kidsen sover och A kom nyss hem från jobbet.

Vet ni vad? Imorgon ska vi få vår nya säng hitlevererad. Som jag har längtat!

Jag måste lära mig hur man dricker kaffe varmt. Som äldre damer och herrar gör. Börjar sippa direkt när det landat i koppen. Det är bara att börja träna, fru Persson.

Obetydligt kvällslull från min sida, men ni måste faktiskt hålla med om att jag har blivit grymt mycket bättre på att skriva här!

På tal om annat, när ska egentligen de BRA serierna börja? Grey´s, DH osv? I miss it. Hösten har de bästa tv-kvällarna.

En viss liten fröken Persson gjorde hyss idag med. Hon kom ut från sitt lekrum med ett väldigt färgglatt ansikte, från tuschpennor i alla dess färger. Hon hade även ritat eye-liner på sina ögon. Unge.
Hon var dock jättenöjd och tyckte att hon hade festsminkat sig som hon själv sa. Hon skulle ut och dansa på fest. Det gäller att hålla masken, vilket inte alltid är det lättaste.
Nosig börjar hon bli också, när jag frågade henne varför hon målat sig, svarar hon lite lätt nonchalant "Därför." Sen skyller hon på alla andra, speciellt dagiskompisar, det är favoriten. Vi kommer att få tuffa tonår här i huset, om det fortsätter såhär.

Snart ska jag lägga mig för sista gången i vår säng. Lite vemodigt är det, fast den nya är underbar.
Hoppas ni får en god natts sömn.

Natti!

Väldigt mycket borde..

En vacker dag ringde telefonen, det var en doktor från Lund, som hade goda nyheter att ge mig.
Efter snart 2 år av ovisshet, så kom han med en nyhet som borde, BORDE, fått mig att hoppa rakt upp i luften..
Men icke. Jag vågade inte hoppas, trots att doktorn sa de där magiska orden.
Jag vågar fortfarande inte hoppas. För mig är det mycket bättre att vara förberedd på allt som jag vet kan visa sig. Även om han sa att det kan bli bättre, att det inte BORDE bli sämre.

Mina tankar snurrar oavbrutet runt i den där avdelningen i hjärnan, den där avdelningen som jag har försökt lägga lite grand i bakgrunden. För hade de fått spela för stor roll hade jag aldrig kunnat leva som en vanlig människa, jag hade inte ens fått hemmet att fungera.

Men, de finns där. I bakgrunden.

Framförallt, så är jag så otroligt lyckligt lottad att ha fått en sådan otrolig kämpe, som man inte märker ett dugg på att hon är sjuk. Min fantastiska tjej. Min kämparprinsessa Noelle.

En funderare..

Jag besökte allas vårt Ullared för ett tag sedan, och skulle bl.a se om de hade något badplagg till damen då vi ska resa i början på nästa år.
Bikini. Det var vad jag hittade. Byxorna = helt okej, men trekantsöverdel..? Till en treåring?
Seriöst.. Ska vi lära våra barn redan från den åldern att man måste skyla sina bröst, att det är något fult som man måste dölja? Jag skulle då aldrig få för mig att sätta på henne överdelen. Baddräkt i all ära, men en bikiniöverdel tycker jag är att gå lite över gränsen. Eller, ganska mycket.
Det är ju små barn, för guds skull.

Är det bara jag som har dessa tankar? Vad tycker ni?

En blå mugg.

Här sitter jag och dricker kaffe ur mina blåa mugg. Jag är knasig, har två identiska muggar, en blå och en rosa. Och på något konstigt sätt är det allra allra godast att dricka ur den blå.

Lilleman roar sig med sitt, Nellan springer och leker och tjatar om ridskola(?) och mannen slumrar vidare.
Imorgon är det min tur att få sova liite längre på morgonen. Minsann.

Ska bege mig till jobbet om två timmar ungefär, det är så skönt att kunna jobba 2 dagar i månaden. Jag behöver komma iväg och bara vara Rebecca. I love Andy´s. Härliga jobbarkompisar och ett glatt klimat gör det så roligt!

Nu svamlar jag en massa, ska gå upp och försöka få liv i mannen, IGEN. Så att vi kan ha en liten familjefrukost innan jag ska kila!

Hoppas ni får en fin lördag!

Mitt liv.

Vad hade jag gjort, och vad hade jag varit utan er?
Ni är mitt liv, ni är min framtid.
Jag är så oändligt lyckligt lottad för att få ha er i mitt liv, att få se er växa upp.
Jag är så lycklig att jag får vara er Mamma.

                                                            Noelle och Colin.

my home.

Hard times.

Ibland känns nätterna oändliga. Minstingen har haft några jobbiga nätter nu, där han har vaknat stup i kvarten. Jag flyger upp ur sängen och proppar in nappen, om och om igen. Han somnar tillfälligt, men sen kör vi samma historia igen.

Då han har slutat äta på natten för ett bra tag sedan, så vill jag försöka upprätthålla detta.
När klockan var några minuter i 5 gav jag upp, fast besluten om att få sova en stund iallafall.
Sen somnade han om tills klockan var halv åtta.

Men efter hinkvis med kaffe så är man uppe på benen igen!
Läxan till kursen är gjord (man känner sig som en liten glytt igen med läxor =) ), och det större monstret här hemma ska in i duschen så att vi kan bege oss till staden en sväng.
Liten behöver kläder, det är helt galet hur snabbt han växer ur sina kläder.
Han är en stor kille, inte knubbigt stor utan både lång och grov.
Mina fina bebis, som håller mig vaken om nätterna, men som jag älskar oändligt ändå. Det är bara den mindre glamourösa sidan av förädraskapet som spökar.

Tänkte slänga in några sneakpeaks från mitt hem lite senare, om det kan intressera någon!

nu; duschen för Noelle!

Ytterligare en kväll.

Här sitter jag, ytterligare en kväll när mannen jobbar sent. Det är tufft att vara egen, och det är tufft att vara hemma med kidsen ensam.

De två små sover sedan klockan 7, och här sitter jag framför tv:n med datorn i knäet.
Endast skit på tv:n, jag hade gett allt för att ha Eclipse på bluray just nu.. lääängtar!

En påse med några sega ostbågar i botten får göra mig sällskap, det är den där snacksveckan i månaden som spökar. Ha, skyll på det. Hade mördat för en påse jordnötsringar nu.. Mmmm.

Var på en minishoppingtur i eftermiddags, det fick bli en fleeceoverall och söta strumpor till lilleman, och Nellan fick två klänningar och strumpbyxor. Helt plötsligt har hon blivit en riktig flick-flicka som tjuter efter klänningar varje dag. Hon som avskydde kjolar och klänningar förut. Men jag klagar inte, det är så roligt att få klä henne i flickiga kläder. Min stora fina tjej.

Har jag nämnt någon gång förr att jag älskar mina barn? Mer än livet självt?

Nu skriker ostbågarna efter mig, så jag får väl göra dom nöjda..
Kränge.

sjukstuga.

Besök på barnakuten i söndags gav besked om öroninflammation, precis som jag misstänkte.
Det verkar som att vi har fått ett öronbarn till.
Så nu är det Kåvepenin-fajt här hemma, ni som har haft det till era barn vet nog precis vad jag menar. Den varken smakar eller luktar speciellt angenämt.
Men ner ska den!

Noelle är på dagis, sista dagen denna vecka då MR väntar imorgon bitti. Och jag som aldrig vänjer mig vid att se henne sövd, trots att vi gör det var 3:e månad. Tårarna trillar varje gång.

Colin somnade nyss i sin vagn, så jag ska passa på att äta frukost framför tv:n, alldeles ensam. Lite lugn och ro.

Hoppas ni får en mysig tisdag, trots regnet!

Ord så stora men ändå inte tillräckliga.

Jag bär på honom, lutar min kind mot hans huvud. Jag smeker honom över hans babylena hår.
Den där doften, som ett spädbarn bär med sig, är oemotståndlig.
Jag viskar i hans öra hur mycket jag älskar honom.
Hur välkommen han var till vår lilla familj.
Hur just han fulländade vår tillvaro, och att det var just honom vi hade väntat på.

Jag trodde inte att jag hade nog med kärlek så att det skulle räcka till att älska två små barn lika mycket.
Ack, så fel jag hade. Mitt hjärta växte sig liksom till dubbel storlek, sekunden han lades på mitt bröst alldeles kladdig och varm.
Klockan var 18:14, den där torsdagen för lite mer än tre månader sedan.

Tack, för att just jag fick uppleva den lyckan att älska ett fantastiskt barn till.

Colin, min Colin.

Följ min blogg med bloglovin

Man ska känna att man lever.

Natten var tuff, en liten bebis som åkt på sin första förkylning, antagligen dagisbaciller från storasyster då hon nyss börjat igen.
Upp flera gånger och ge koksalt, vända och vrida, han kom inte till ro någonstans.
När klockan var 6 gav jag upp och gick med tunga,trötta steg ned och gjorde mat till liten.

Dagen har fortsatt i gnäll, små små powernaps på 5-20 minuter, och som mamma behöver man mer än så få minuter för att ladda om batterierna när de har sådana dagar.

Det stora monstret har varit relativt lugn idag, inte allt för mycket trots vilket var välbehövligt en dag som denna.

Vissa dagar känner man sig totalt värdelös, och tålamodet är långt ifrån max.
Tur att det är så sällan de här dagarna kommer.
Men, mitt i allt så vet man, att det går så fort, allting, att man knappt har tid att vara nedstämd.
Imorgon är en ny dag, och den dagen välkomnar vi.

Att mannen jobbar över och att jag är en ofattbart sällskapssjuk individ spelar nog också stor roll.
Jag avskyr att vara ensam. Speciellt sådana dagar när allt känns värdelöst.

Bittert inlägg, jag vet. Jag är nog en bitter liten lillgammal tant egentligen, längst inne.

Nu kallar soffan och kvällens Idol-avsnitt. Sen blir det ta mig tusan sängen för min del, och hoppas på att få några timmars sömn inatt.

So long.

Youtube och tänder.

Noelle är en hajare på iPhonen, och spelar både spel och tar bilder och allt vad hon gör.
Youtube är också en favorit som hon jämt går in på, och på något vis tar sig fram till just den låten hon vill höra.
Det värsta är att hon emellanåt kommer in på synnerligen olämpliga videos. Duktig som hon är så vet hon dock om att de är tramsiga och byter illa kvickt. Men ändå, det är helt galet hur mycket trams det finns på den sidan. Att folk ens orkar att lägga ner den energin att mixtra ihop så korkade saker.

Nåja.
Dagen har spenderats i Trolle Ljungby för lite paintball, och nu inväntar vi pappsen som dyker upp närsom med lite kinamat. Han fick åka på jour i malmö, därför blir det väldigt sen middag för familjen.
Så är det att vara egen företagare.

Lilleman kommer inte riktigt till ro däruppe, så jag springer upp med jämna mellanrum och ger honom nappen. Han vet så väl att det är läggdags.
En liten tand anas under tandköttet, men jag kan inte riktigt avgöra om den har spruckit igenom än. Det känns så men jag får inte riktigt se ordentligt. Stackare, att få tänder så tidigt som vid tre månaders ålder. Men Noelle var likadan, fick sin första tand när hon var tre och en halv månad. Sen bara ploppade allihopa fram, hon hade hela uppsättningen när hon var lite mer än 1. Ja, förutom kindtänderna givetvis.

Nehe minsann, nu kom mannen så nu blir det söndagsmys!
Hoppas att ni har haft en fin helg!

blåbärsungar

Våra stora fina tjejer lekte så fint, alldeles kladdiga efter en härlig hallon/blåbärspaj.
Det är så fint att se, hur två så olika men ändå så lika barn kan ge sig in i lekens värld, utan fördömelser, utan komplikationer. Lite kompromisser så fungerar allt. Först får du, sen får jag. Vi turas om så blir det bra.

De två minsta sov och åt, precis som man ska göra när man är liten, liten.

Barn är fantastiska.
Barn är vår värld. Vår framtid.

Det är vi som banar deras väg, vi som försöker hjälpa dem att bli bra människor.
Tänk så många som missunnar sina barn just det, hjälpen till en bra framtid. Som inte tar sig tiden att berätta minsta lilla oviktiga sak, bara för att det är roligt att berätta och se hur deras lilla hjärnor tänker så det knakar, och hur det visar sig i deras otroliga minspel.

Frågorna är oändliga, och efter att man har svarat på samma fråga en tio-elva gånger under en tiominutersperiod blir man rätt trött.
Men, hur trött man än är, hur enerverande det än kan vara så måste man nypa sig själv ibland, och påminna sig om hur viktigt det är att svara på just den frågan. Om och om igen. Hundrafyrtiotre gånger om dagen om det så krävs.

För att man älskar den där krabaten. Den tjatiga, trotsiga, gnälliga och alldeles fantastiska lilla mini-människan.
Man älskar dem, mer än något annat i hela världen.

Och nu, innan sömnen tar mig in i drömmens fantastiska land, så ska jag gå och viska till mina barn, just hur mycker jag älskar dem.

Impuls

En impulsresa till kolmården ägde rum i helgen.
Vi passade på innan säsongen tar slut. Bilresan gick över förväntningarna, lite gnäll från lilleman, men det får man ha i beräkningen när man ska åka långt.

Mysigt hotell, mysig svit, mysig vistelse.
Så fantastiskt att se alla djur, hur bra dom har det.
Vilken dröm att få arbeta på något sådant ställe. Delfintränare hade varit helt otroligt, drömma kan man ju!
Noelle trivdes bra, red på kamel (hon blev dock lite besviken att de inte hade hästridning :S ) och busade runt.
Hon älskade delfinshowen, lika mycket som jag.
Allt för dig, min stora fina tjej!

Ett minus med hotellet var dock att man inte fick ta barnvagnen med in på restaurangen, även om jag förstår att det hade varit otroligt trångt och rörigt om alla hade vagnar med sig in, men man borde ha fått ta med sig liggvagnen iallafall. Så middag fick vi turas om att äta, då Colin var övertrött och gnällig. Varför kan han inte somna i famnen så snällt som många andra ungar gör? Till slut somnade han dock, och vi kunde äta färdigt.

Jag kommer att ge er en liten inblick från minisemestern med bilder senare.
Nu väntar frukosten på mig, efter morgonpromenaden på 8 km blir man hungrig!
Duktig Rebecca, man måste ju peppa och uppmuntra sig själv lite med emellanåt.

Återkommer förhoppningsvis senare idag med bilder!

Äntligen fredag!

Det var på tiden att det blev fredag, lite familjetid om helgerna är efterlängtat.
En liten stund av dagen har spenderats i staden, Noelle köpte nya skor. Jättefina Puma, hon har bra smak den där tjejen! Blir väl lika sko-galen som sin mor kan jag tänka mig!

Det är ingen höjdare att åka bil, om lilleman får bestämma. Han är lika ilsken varje gång. Om man har tur somnar han, men allt som oftast är det skrik och gap. Precis som sin syster när hon var liten, och så fort vi bytte till stol nr:2 blev det genast mycket roligare att åka bil.
Kanske det har att göra med att de sitter som en ostbåge i det där babyskyddet!
Nåja, det är bara att stå ut och hoppas att han gonar med sig, och vänjer sig.
Måste man åka bil så måste man.

Nu sover lilla farbrorn äntligen, han tycker inte det är vidare kul att sova heller, man kan ju faktiskt missa något då. Men skam den som ger sig..

Det vankas Törnrosa för mig, det är samma visa varje gång Noelle ska titta på en film. 5 minuter max, sen lullar hon iväg och grejar med allting annat.
Vi väntar på att pappsen ska komma hem, så att middagen kan klämmas ner.

Vi får hoppas på att helgen bjuder på något roligt, kanske några kaffe-dejter kan klämmas in..

Ha en mysig fredag!

Stök.

Ja, även denna natten har varit stökig. Och inte är det lilleman som har grejat, som kunde varit förståeligt, han är ju trots allt knappt tre månader gammal.
Nej, det är det stora monstret som stökar om natten. Hon går upp och vandrar, säger "jag ska bara kissa", sen går hon mot soffan vi har däruppe och bara vandrar rundor.
Jag blir lite fundersam, just över det där att hon även har börjat kissa om nätterna, hon har kissat väldigt mycket mer den sista veckan ungefär, och det är inte ett gott tecken. Frågan är om medicinen behöver höjas, eller om det bara är någon reningsprocess kroppen själv styr.
Hon dricker dock inte en massa, som hon borde ha gjort om det är medicinen som är otillräcklig.
Får väl ringa vår doktor för lite rådgivning, vilket antagligen resulterar i ett blodprov.

Så nu sitter vi här, Nellan leker med lera såhär på morgonkvisten och jag slår ihjäl lite tid framför datorn. Colin somnade mitt i frukosten, så han lär väl vakna och vara hungrig sen. Den där mannen går knappast att väcka när han väl har somnat, dumt när han inte har ätit upp sin mat.

Får passa på att ringa lite samtal nu medans liten sover!

Liten blir stor..

Usch. Det känns lite vemodigt. För snart tre månader sedan kom han till världen, min vackra son.
Det känns precis som nyss när han bara sov och åt, tittade upp emellanåt och försökte se på mig igenom sina grumliga ögon.
Nu, är blicken helt klar, han vet precis vem jag är, och de andra som står nära.
Han griper efter saker och när man sätter leksaker i hans hand så stoppar han dem i munnen och tuggar frenetiskt.
Det är så fantastiskt att se alla framsteg, men ändå kan man inte låta bli att känna lite saknad av den där pyttebebisen. Jag önskar att jag kunde stoppa tiden.. Men jag har sparat allting i mitt minne. I mitt hjärta. Och kommer att fortsätta göra det för alltid, alla små glimtar av mina älskade barn finns därinne.
Så att man kan plocka fram lite bilder då och då och minnas.

Coln sov från strax efter 20 tills 6 imorse. Dock med något nappinstopp, men jag tycker att det är duktigt. Store killen!
Dessto värre med den stora, hon har fått någonting för sig om nätterna så att hon vaknar och är ledsen, och yrar omkring på ovanvåningen.
Så till slut får hon komma in till oss och sova, jag orkar inte riktigt ta itu med henne om nätterna nu också, så jag låter det fortlöpa tills jag känner att det är nog. Det är ändå oftast tidigt på morgonen hon kommer och kryper ner under täcket, mellan 4-6, och det tycker jag inte är så farligt.

Nu är det dags för fisan att tvätta sig och klä på sig för sin sista dagisdag denna veckan.

Tur att jag började blogga igen va, har ju tydligen väldigt mycket att skriva nuförtiden!
Nu hoppas vi att vädret blir bättre under dagen, att det iallafall slutar blåsa så fruktansvärt.
Ha en happy onsdag!

En kväll i ensamhetens tecken.

Ungarna har lagt sig och verkar ha kommit till ro, och här sitter jag, helt allena.
Min make är i vårt grannland och tränar paintball, och dyker inte upp förrän sent ikväll/natt.

Jag har aldrig varit en sådan person som uppskattar tystnad och stillhet, utan har alltid velat leva i fart och fläng och har nästintill fått panik av att vara själv en längre stund.
Numera, med två underbara men krävande barn så har jag lärt mig att tycka om tystnad, lugn och ro.
När de två musketörerna råkar sova samtidigt är jag förste kvinna att stänga av ljudet på tv:n, och bara sätta mig ner och koppla av, och bara vara.

Så ikväll tänder jag alla ljus i närheten, kryper upp i soffan under en mysig filt och bara är. Tittar på precis vad jag vill, eller läser om någon av mina älskade Twilight-böcker.

Hur man nu inte kan tröttna på den sagan överhuvudtaget, varken filmerna eller böckerna är något jag blir less på.
Jag försöker förklara för min käre man gång på gång att det inte är HAN, Edward, som är det fantastiska (jag ska dock inte sticka under stol med att han ser trevlig ut), utan att det är romantiken, spänningen och den totala vördnaden för varandra som fängslar mig, over and over again.
Så, de där ensamma tysta stunderna spenderar jag gärna och ofta med mina trogna Bella och Edward, så att nörden i mig får sin dos av romantik.

På tal om annat har jag agerat bitterf*tta ikväll. Jag gick nyss in och skällde på vår "käre" granne.

Han för oväsen från tidiga morgnar till sena kvällar med sina jäkla folkrace-bilar. Gasar upp, liiite till, och ytterligare lite till. Hör han inte att de fungerar eller vad är det frågan om?
Från morgon till kväll, det är helt bisarrt. För någon vecka sedan så började han dra igång kvart i tolv. PÅ NATTEN!
Nu lovade han att han skulle sluta klockan 20 på kvällarna, men tji fick jag. Nu börjar han igen. Jag blir så arg, och hela grannskapet är också måttligt trötta på honom.
Ska man gå ut och skälla igen? Jag funderar starkt på det, för det kokar inom mig. Kalla mig en grinig tant, den som vill. Men bor man i ett tättbebyggt område måtte man väl hysa iallafall lite respekt för sina grannar?
Tur att mina barn inte har vant sig vid att sova i absolut tystnad, då hade det varit ännu knivigare.

Nej, nu tar tanten i mig över, så nu ska han få höra. Idiot.

Hoppas ni andra slipper sådana grannar, för detta hade jag inte önskat min värsta fiende.

Ha en mysig kväll i blåsten!