Min fantastiska Noelle.

Detta blir ett rent och skärt hyllningsinlägg till min otroliga dotter Noelle.

Sedan den dagen du föddes (ja, även när du bodde i min mage) har du varit ljuset, meningen med allt.
Du har lärt mig så mycket, du har gett mig så otroligt mycket mer än jag trodde var möjligt för ett litet barn.
I 5 månader har du dock fått dela din hundra procentiga uppmärksamhet med en liten kille, men vad har detta gjort dig?
Inte en gång har du gnällt för att "jag måste bara byta på Colin, Colin ska bara äta, jag ska bara lägga Colin..." , du tar det hela med så stor fattning att jag knappt kan förstå att du trots allt bara är tre och ett halvt år.
Inte en gång har du varit elak mot honom, det enda du gör är att ge all din ofattbara kärlek till denna lilla människa som kom och knyckte hälften av din uppmärksamhet och tid.
Den kärlek du visar din lillebror, är så otrolig att se. Hur dina ögon glittrar och hur hela du skiner upp som en sol när han skrattar och ler mot dig.
Världens bästa storasyster, du har hanterat detta mycket bättre än jag faktiskt trodde. För avundsjuka mellan syskon är väl mer regel än undantag?

Din sjukdom, som är rätt besvärlig med alla dessa läkarbesök, mediciner, sövningar mm, fixar du också galant. Och ett friskare och piggare barn har jag knappt träffat, trots att du har de besvären du har. Att vi inte vet vad som väntar, gör mig livrädd.. Men jag vet också att du kommer att övervinna de hinder du kommer att stöta på, för du är världens starkaste tjej, du är ju min dotter!

Min älskade, älskade dotter. Tack för att du öppnade mina ögon, och fick mig att förstå vad livet går ut på. Att ge allt man kan, och att älska gränslöst.
Och tack, för att du låter oss älska din lillebror lika mycket.

Noelle.. Min Noelle.