Den tiden på dygnet är lilla farbrorn som värst. Skriker och gapar och absolut ingenting är bra.
Även om han vaknar vid 16-16.30 är han totalt vansinnig efter en liten stund.
Det börjar tära på en nu, för verkligen varje kväll är bråkig.
Och att försöka hålla honom vaken längre än 19 är inte ens att drömma om.
Nåja, det går väl över, precis som allt annat.
Det känns dock som en evighet, när man är mitt uppe i det hela.
Lillkorven utvecklas massor i övrigt, och är mer lättroad och glad. Idag kom han på hur man klappar händerna, om än på hans eget lilla vis.. Men gulligt är det!
Han börjar så smått förstå vad en lampa är, eller var de brukar hålla till iallafall.
Syrran är förstås det bästa av allt, allt hon gör vill han också kunna, och en spralligare unge får man leta efter!
Fröken stor blev bortbjuden på middag, till mormor och morfar.
Jag själv väntar på min käre make, som kommer hem om en stund.
Funderar på att börja springa.. Jag känner mig själv så väl, och vet att jag antagligen kommer att ge upp efter några gånger, men kanske jag kan överraska mig själv lite? Iallafall så här till jul?
Vi får väl se hur det blir med den saken, men det är nog på tiden att jag börjar få pli på mig själv.
Nu slänger fru Persson sig i soffan, och inväntar min man och dotter. Fem minuter för sig själv i lugn och ro är inte alltför ofta man unnar sig..
Jösses. Jag hade glömt hur stor jag var.. Ändå är det bara lite mer än 5 månader sedan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar