Ni behöver inte..

..vara oroliga. För bloggens utseende menar jag givetvis.
Jag försöker knåpa ihop något, men för mig som inte har den rätta tekniken, går det sådär..

Men håll ut, den perfekta designen finns inom räckhåll.. Fast vilket håll ska jag räcka mig åt?

Typiskt mig, att ge mig på saker jag inte bemästrar.
Precis lika typiskt är det att jag bet av en liten tandflisa igårkväll. Det komiska är att jag åt glass.. GLASS. Hur i hela fridens namn kan glass vandalisera en tandflisa?

Pricken över i:et var att jag imorse bittert fick erfara att jag hade ställt in min goda, tandmördande Ben&Jerry glass i kylskåpet..
Min käre make bara suckar så fort något nytt klantigt misstag uppdagas, han har liksom inget mer att säga om det.
Men han har själv valt det, för livet med Rebecca Persson ser ut på detta viset. Dagligen!

Häromdagen upptäckte jag att jag tappat en femhundring, och blev ganska så irriterad över detta (maken också, bör tilläggas). Han drog dagens största suck (kanske hela veckans), och tittade på mig sådär allvarligt med huvudet på sned. Då vet jag att jag har gjort något galet. Jag letade från och till i ett dygn, sen gav jag upp och förstod att jag aldrig skulle hitta den igen.
Min största unge, som är ute i trädgården nästa dag och gör geggamojja, ropar glatt "maaaamma! Titta vad jag hittade, en peng!" Jo, det är sant. Min unge hittade min spårlöst försvunna femhundring. I en geggamojjapöl..
Hur den hade hamnat där låter jag vara ett mysterium, huvudsaken är att den kom fram!

Och om min make hade kunnat dra tillbaka någon suck sådär, så hade han nog gjort det just då.
Det suckas allt för tidigt ibland, innan man liksom har fått en chans att rätta till saker.
Så nästa gång, min älskade man, ber jag dig tänka en extra gång innan du suckar och borrar in din allvarliga blick i mig, för rätt vad det är så kommer min största unge och har hittat det jag har tappat, eller lagat det jag har tagit sönder!