Lillfarbrorn har blivit snäppet bättre. Efter en helg med konstant över 40 graders feber, är vi lite matta.
Jag har dock myst, han har kunnat vara stilla i famnen och kelat ordentligt med sin mamma. Någon gång lyckades han även somna på soffan, och en gång i min famn. De som känner lillfis vet att det är (var) nästintill omöjligt förut.
Nu verkar febern ha gett med sig, och han börjar se piggare ut igen!
Avskyr när mina barn mår dåligt..
Imorgon bär det av till Lund med stora tjejen, vi ska träffa hennes nya läkare.. Colin får vara hos mormor och morfar så länge, så att han slipper åka så långt då bilen inte är en god vän ännu!
Har jag sagt hur mycket de betyder för mig, mina föräldrar?
Ska bli intressant att träffa den nya och se vad hon har att säga, vi var så nöjda med hennes förra läkare!
Det känns ändå otroligt skönt att jag har direktnumret till den förra, och vetskapen om att jag kan ringa precis när jag vill, och hon ställer upp även om hon inte är huvudläkaren längre.. I situationer där ens barn, meningen med ens liv, är ganska allvarligt sjukt, då vill man ha en trygg hamn, en person man kan lita på.
Nu skulle jag egentligen vilja gå och lägga mig, men vem kan missa Desperate Housewives?
Jag får allt hålla mig vaken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar