I vanlig ordning..

..sitter jag här försöker få lilleman att somna.
Som jag har propagerat för att aldrig bli en morsa som står och gungar vagnen för att ungen ska sova.. Ha. Käftsmäll på mig. Man ska aldrig säga aldrig..
Nu sitter jag här, ändå, och gungar vagnen med benet. Allt för att han ska sova, en övertrött bebis är ännu svårare att få till sömns.
Nu ligger han tyst och stilla iallafall, så ett par minuters gung till gör nog susen.

Gud, vad jag saknar att kunna ha honom sovandes i famnen, att få snusa in bebisdoften medans den ännu finns kvar, om än svagare.
Men han vägrar. Skriker och spjärnar emot allt vad han kan. Sådan skillnad mot min stortjej, hon somnade jättelätt i famnen. De nätter hon bråkade var det bara att ta upp henne och gunga omkring lite grann sen sov hon så gott..

Min Noelle. Hon är så stor nu, och klok. Tanten kallar jag henne.. Så många roliga och minst sagt oväntade ord kommer ur hennes mun ibland, så står man där och försöker hålla sig för skratt. Min älskade lilla tjej..

Mammig till tusen, det är bara jag som får lägga henne om vi bägge är hemma, och hon säger flera gånger om dagen att hon älskar mig så mycket så mycket (hennes egna ord).
Så otroligt kärleksfull och ömsint. Det är fantastiskt att se hur mycket hon älskar sin lillebror, hon har aldrig någonsin varit elak mot honom, tjuvnypt eller så, utan hon är så försiktig, pussar, kelar och berättar även för honom att hon älskar honom så mycket.

Mina fantastiska ungar. Även om jag ibland hade velat sälja dem på studs, så är de mina ögonstenar. Mitt allt, mitt liv.