Ahhaaaaa.

Nix, ingen öroninflammation. Och inget RS-virus att bekymra sig om heller. Puh.
En stor, ståtlig kille på 7230 gram och 68.5 cm har vi. Får lika mycket beröm som sin storasyster och charmar alla med sitt leende.
BVC ligger dock inne med en skitläskig tupp tycker Colin. Huu, och den skallrar dessutom. Och hänger där i taket ovanför skötbädden, och bara glor på honom.

Jag har fått min förklaring, för de oroliga, sömnlösa nätterna på sistone, och en lite gnälligare unge.
Det har spruckit upp ordentligt för tanden.
Innan hade det bara kommit småhål där man kunde känna något vasst igenom, men nu är det ordentligt hål.
Tack för den aha-upplevelsen, och tack för att det inte var en förbaskad öroninflammation till. Kåvepenin är ingen favorit här hemma direkt.

Lillfis har också börjat käka lite gröt och rotfruktspuréer, och det är himla festligt. Jag hade glömt (eller förträngt) hur kladdigt det blir med småbebisar som börjar äta. Dock är vatten att dricka ingen höjdare, men han vänjer sig så småningom!

Dop vankas till helgen, och det är en hel del som ska fixas.. Nuförtiden har jag en tendens att vara ute i sista sekunden när det gäller. Framförhållning, Persson..

Ohoj, nu börjar Lite sällskap, och sedan kallar sängen på mig!
Ni missar väl inte det, på kanal5? Så jäkla bra!