En vacker dag ringde telefonen, det var en doktor från Lund, som hade goda nyheter att ge mig.
Efter snart 2 år av ovisshet, så kom han med en nyhet som borde, BORDE, fått mig att hoppa rakt upp i luften..
Men icke. Jag vågade inte hoppas, trots att doktorn sa de där magiska orden.
Jag vågar fortfarande inte hoppas. För mig är det mycket bättre att vara förberedd på allt som jag vet kan visa sig. Även om han sa att det kan bli bättre, att det inte BORDE bli sämre.
Mina tankar snurrar oavbrutet runt i den där avdelningen i hjärnan, den där avdelningen som jag har försökt lägga lite grand i bakgrunden. För hade de fått spela för stor roll hade jag aldrig kunnat leva som en vanlig människa, jag hade inte ens fått hemmet att fungera.
Men, de finns där. I bakgrunden.
Framförallt, så är jag så otroligt lyckligt lottad att ha fått en sådan otrolig kämpe, som man inte märker ett dugg på att hon är sjuk. Min fantastiska tjej. Min kämparprinsessa Noelle.
1 kommentar:
Vad skönt att höra att det inte ska bli sämre. Att Nellan är en kämpe är inte att ta miste på. Vi har länge undrat hur hon egentligen kan vara sjuk - hon som alltid är som en solstråle. Jag kan dock hålla med dej om att det är svårt att koppla av med hopp om att inget mer ska hända. Vi måste lita på expertisen. Ser fram emot att nu träffa er alla till dopet.
Ha det så gott och krama alla från Gamlamormor
Skicka en kommentar