Tufft.

Idag var det tufft att säga hejdå. Vi hann knappt innanför dörrarna innan det var dags, och idag var pest rent ut sagt.
Men det är ju så dagis ska gå till, man ska lämna sina ögonstenar där, vinka hejdå och gå glatt till sitt jobb. Hoppas att jag vänjer mig med tiden, antagligen kommer jag väl det.

Natten har varit ganska okej, efter en jätteledsen Noelle hade vaknat, fick hon minsann komma in till mamma, och där sov vi resterande av natten. Hon låg som ett klistermärke på mig, och det var längesen jag sov med sådan ro i kroppen. Älskade unge.
Jag och hennes papps har kommit överens redan sen graviditeten att hon ska sova i sin egen säng, och det har vi faktiskt lyckats hålla väldigt bra. Endast två nätter har hon sovit hos oss, inkluderat inatt.
Men när älsklingen sov borta, så fick Nel sova inne hos mig. Mysigt som tusan.


Egentligen skulle jag behövt städa, jag började plocka och kom sedan på den briljanta idén att sätta på datorn för att dra igång lite skön städmusik, för att komma in i rätt stämning liksom.
Mycket dum idé fröken Nilsson. Här fastnade jag.
Får väl ta mig i kragen och sätta lite fart, får passa på när här är barnfritt.