Min själ, mitt hjärta, luften jag andas...

Haft en mysig dag i solens sken.

Körde in till stan och hälsade på mina kära föräldrar en sväng innan det var dags att möta upp söta Tilda och hennes ljuvliga dotter Liva.

Strosade upp och ner genom stadens torg och gator, pratade om allt och ingenting.

Det är så det ska vara, opretentiöst, och inga tankar för förbjudna för att talas om.

Åt god lunch tillsammans med min A och hans vänner.

Fick även gosa lite bebis, vilket är uppskattat från min sida.

Det är otroligt vad tiden går, och jag kan absolut inte förstå att älskade Noelle har varit så liten och skör.

För varje dag som går älskar jag henne ännu mer, och kärleken till denna lilla krabat är enorm.

Jag kan sitta och bara titta på henne, och komma på mig själv att undra om det verkligen är sant.

Hur har Hon, en perfekt liten dam, kunnat bli så underbar? Hur har hon kunnat bli så fin?

Hur kan Hon ta mitt hjärta med storm, vareviga dag?

Vad har jag gjort för att förtjäna just Henne?

Himlen måste sakna en ängel,

för en finns här hos mig och vilar i min famn.

Himlen måste sakna en ängel,

hon ligger tätt intill mig så trygg på min arm.

Kan det vara sant att jag får älska dig?

En av himlens änglar har landat hos mig.