Slutkörd.

Det känns i hela kroppen att jag har jobbat mycket de senaste två veckorna. Är helt utmattad i kroppen, och seg i huvudet.

Men trots dessa små "biverkningar" så är det faktiskt riktigt skönt att komma iväg ett par timmar för sig själv, och vara någon annan än MAMMA Rebecca. Missförstå mig rätt, mamma Rebecca är helt fantastiskt att vara, men när man mest hela tiden är mamma-rebecca, då är det skönt att prata med andra folk som ser mig som en annan person än just mamma-rebecca.

Rörigt det där blev, hoppas ni hajar lite av känslan jag försöker förmedla iallafall!

Här är cirkus mitt på morgonkvisten alltså, Diesel (katten) springer runt som en galning och tjuter och har sig, och fröken klättermus är överallt och ingenstans. Nu sitter hon i sin "sångstol" och käkar äpple. Lärde henne häromdagen att säga S-ord, fisk var det första ordet med S i haha, och det låterfruktansvärt roligt. Traggemoster.

Dagen består av dagisvistelse för Nel, fram till halv 12, då vi ska åka till stan och kolla på studenternas skattjakt tillsammans med Marie och Sophie, lovely!

Ha en fin dag, lovar att jag ska uppdatera mer!

Min själ, mitt hjärta, luften jag andas...

Haft en mysig dag i solens sken.

Körde in till stan och hälsade på mina kära föräldrar en sväng innan det var dags att möta upp söta Tilda och hennes ljuvliga dotter Liva.

Strosade upp och ner genom stadens torg och gator, pratade om allt och ingenting.

Det är så det ska vara, opretentiöst, och inga tankar för förbjudna för att talas om.

Åt god lunch tillsammans med min A och hans vänner.

Fick även gosa lite bebis, vilket är uppskattat från min sida.

Det är otroligt vad tiden går, och jag kan absolut inte förstå att älskade Noelle har varit så liten och skör.

För varje dag som går älskar jag henne ännu mer, och kärleken till denna lilla krabat är enorm.

Jag kan sitta och bara titta på henne, och komma på mig själv att undra om det verkligen är sant.

Hur har Hon, en perfekt liten dam, kunnat bli så underbar? Hur har hon kunnat bli så fin?

Hur kan Hon ta mitt hjärta med storm, vareviga dag?

Vad har jag gjort för att förtjäna just Henne?

Himlen måste sakna en ängel,

för en finns här hos mig och vilar i min famn.

Himlen måste sakna en ängel,

hon ligger tätt intill mig så trygg på min arm.

Kan det vara sant att jag får älska dig?

En av himlens änglar har landat hos mig.

Nu vart det kväller.

Jösses, det var en snabb dag/kväll som har flutit förbi.

Konversation mellan mig och min gubbe:

A: Det heter väl flötit?

Jag: Nej, flyta, flutit, flöta... väl?

Gapskratt uppstår.

Behöver jag säga mer?

Förvirrade själar passar ihop sägs det.

Dagen har bestått av Noelle-hämtning, långrunda i stan med mams och Bonzo, hemfärd, städning och skurning.

Jag är trött.

Tänkte mest uppdatera mina väldigt få läsare om hur det går på cola-fronten.

Idag har det gått helt okej, drack endast lite grann hos mor, resten av dryck-intaget har varit lättdryck.

Känns lite frustrerande dock, jag trivs ju med min cola. Men det är för min egen skull, även fast jag själv inte tycker det jämt.

Nehe, nu blir det strax sängdags, småbarnsförälder som man är!

Nighty night!

För att jag älskar dig..

Jobb.

Har börjat jobba igen så smått, vilket är otroligt skönt att komma igång med.

Det är märkligt hur mycket man har växt som person sedan jag fick Noelle.

Det märks speciellt mycket på jobbet, ansvaret har växt, empatin och glöden för att göra det bästa för de människor jag arbetar med likaså.

Det är väl som att lära sig cykla, när manen gång har fått in snitsen så sitter den kvar!

Idag blev min sessa jätteledsen när jag lämnade henne på dagis, det är nog mest en personal hon inte tycker om att gå till där, och så är det, man kan inte trivas ihop med alla människor.

De skulle på utflykt idag, och äta ute också, mysigt!
Fast saknaden efter henne när hon är iväg är stor.
Här är så tyst, tomt och nästan tråkigt efter en stund. Men idag ska jag minsann passa på att vila lite, var en heldag med jobb igår, gick upp kl 5.30 för att göra mig själv och snorpan iordning, sen lämnade A henne på dagiset.

Lite abstinens lider jag också av vill jag säga. Läget är så här att jag är "cocoman" (stående skämt inom familjen Nilsson), dvs att jag älskar coca cola. Jag dricker cola till frukost, lunch, middag, kvällsmat, och en massa däremellan. Ni hör nog själva hur nyttig jag är.

Men nu är det minsann dags att sluta med det, men då jag inte dricker vatten för att det absolut inte smakar någonting alls, så är det lättdryck som gäller.

.Det funkar bra, gott är det, men en extrem huvudvärk ligger jag inne med.

Jag lovar att uppdatera er hur det går här hemma.

Nu ska jag ta en liten tupplur, det tycker jag att jag är värd!

Ha en fin dag!

Long time no see.

Haft fullt upp hela helgen med jobb, målning (SUCK), hundutställning och restaurangbesök.
Tycker om helger när det händer saker, man vill ju passa på att göra så mycket med familjen som möjligt när man har tid.

Och tyvärr, jag har redan försökt att smita från det, men målandet blir inte gjort av sig självt. Tråkigaste jobbet som finns, även om det blir fint när det blir klart. Dock inte så mycket kvar nu, men gavlarna är hemska då vi måste flytta ställningen jämt, upp, ner och fram och tillbaka.


Älskade snorpan är ledig från dagis idag, jobb väntar mig mellan 12-16.00 och då ska lillfis vara hos sin kära mormor.
Imorgon blir det den första långa dagen på dagis, från 6.30 till strax efter 16.00.. Antar att de kommer ha en trött Noelle att göra med, då de bara vilar en gång efter middag där. Men det blir nog bra.


Nu går hon omkring och skäller på allting som hon går förbi, låter jättekul! =)
Klätterapa är det minsta man kan säga, just nu står hon uppe på kattställningen (en sådan klösmöbel eller vad det heter).
Är så glad att hon äntligen äter ordentligt, hon är ju inte stor i maten, men nu är det bättre än förut. Hon ratar helt enkelt bebismaten på burk. Har man en gång smakat vuxenmat med kryddor och grejer så är man tydligen fast!


Tänkte på en sak igår. Att vara vuxen är egentligen inget kul. Alla räkningar, deklarationer, laga mat, sköta hemmet, ja sådant som tillhör en vuxens sysslor.
Tänk vad skönt när man var mindre och det värsta bekymret var typ om favoritdockan hade försvunnit eller liknande.



Nehe, nu är det dags att ta itu med lite vuxensysslor. Plocka, plocka, plocka.

Ha en fin dag!

Frågande. Förvirrad.

Efter att ha gått upp klockan 05:11 en söndagsmorgon har man rätt till att vara sliten.
Söndagen var bra, spenderades med att titta på när A lirade paintball, vilket gick bättre än på länge för laget.
Solen sken, jag fick med mig ett par rödbrända axlar hem, trots att jag spenderade mestadels av tiden i skuggan på en filt med min älskade trolla.

Igår, måndag morgon och verkligheten slog till mig som om en hammare bankade i huvudet och hjärtat om och om igen.
Nu är tiden som hemmafru med Noelle över, snacka om ångest.
Det är nu man ska börja jobba igen, men vad sker då när man inte har något fast jobb att gå tillbaka till?
Jo, man får dra sig till Arbetsförmedlingen som alla andra människor utan fasta tjänster.
Fast om det är så som man hört om Af, så klarar jag nog av att hitta mig ett arbete på egen hand.
Ringde runt igår, och på något sätt verkade det lovande inom handikappsomsorgen.

Bara jag kommer ifrån demensvården är jag nöjd. Fast man ska väl inte klaga, det är ett jobb det också, och ett helt okej jobb tycker jag. Jag känner dock att jag kan uträtta mer, att jag inte riktigt kommer till rätta där.

En framtid inom barn och ungdomspsyk är dock det jag egentligen vill. Och en vacker dag kommer jag att komma dit, i know it.

Så länge får jag nöja mig med timmar här och där, och hit och dit. Det är ju trots allt inte länge till jag börjar på mitt sommarvikariat.
I believe in myself. Jag tror att jag kommer lösa detta.


Lite negativa vibbar från detta inlägget känner jag, men ibland måste man få spy av sig även sådant.

Ha en fin dag!

Solskenskalas?

Hela dagen idag har spenderats i bilen och framförallt utomhus. Färden gick i förmiddags till helsingborg, först för att kolla in paintballbanan som A ska spela på imorgon, och sedan bar det av till min mormor för kalas på hennes 59-årsdag.

Kanongod smörgåstårta avnjöts, paj och kaffe till efterrätt, och massa godis.

Solen sken hela dagen, och vi satt ute och njöt under parasollet, och de lite mer våghalsiga befann sig utanför.

Älskade Nel lekte naken på en filt i gräset, och grejade rundor, njöt av allas fullkomliga uppmärksamhet. Fick en fråga idag, som jag hört många gånger, är hon alltid så snäll och tacksam?

Mestadels är hon gladast i stan, busig och med den där alldeles speciella Noelle-glimten i sina underbart blå ögon.

Men tro mig eller ej, hon kan vara en ilskan dam också. Viljestark, envis och fast besluten om att få göra det man vill, även om mamma eller pappa säger Nej.

I vilket fall som så är hon ljuset i mitt liv, meningen med allt.

Alla bitar i mitt liv föll på plats när hon föddes 18,27 en lagom vacker vårkväll i April.

Du skulle bara veta, älskade lilla snorpan, vad lilla lilla du har gjort för mig och din pappa..

Jag berättar för dig vareviga dag hur mycket jag älskar dig, och ska så fortsätta, resterande av mitt liv.

Nu ska jag snart hoppa i säng, är helt slut, och att vi ska gå upp kl 04,30 gör inte saken ljusare. Pust. Men vad gör man inte för sin man?

Ha en fin kväll och morgondag!

Tack för idag mormor!

Oändligt arbete

Att måla huset.. Vi har hållt på i två veckor nu, och ändå är det inte klart, och kommer inte bli på ett tag.
Fast i och för sig så jobbar A och jag har Nellan hela tiden, så det blir ju långt ifrån prio 1 på vardagarna.

Idag har vi hållt på sen 9 imorse, min kära mor och far kom hit för att hjälpa till med diverse sysslor, pappa målar och mamma aktiverar sitt barnbarn så att jag också kan klättra upp på ställningen och måla.

Snart tänds grillen och lite korv ska avnjutas med en kall öl i gott sällskap. Kan det bli bättre?

Allt för hennes skull, den där damen som har tagit mitt liv och hjärta med storm.

Mamma älskar dig, hela jorden runt och tillbaka miljontals gånger.

Torsdag

Dagen bjöd på mycket sol och kanonväder, vilket vi uppskattar rejält.

Nellan har varit på dagis från kl 9 till 14, och det har varitfruktansvärt tomt utan henne här hemma. Först var det skönt att sola en stund, men det var liksom något som saknades hela dagen, nämligen min alldeles egna solstråle Noelle.

Var en sväng borta hos grannfrugan Sophie och busen Nova och traggade innan det var dags att hämta snorpan.

Världens underbaraste leende, världens gladaste unge. Som jag älskar henne.

Lite färg har jag märkligt nog fått, jag är inte den bruna typen, en mer grisrosa-aktig ton stämmer nog bättre. Men peppar peppar!

Nu väntar snart sängen, på något konstigt vis har jag blivit för "gammal" för att stanna uppe länge om nätterna..
Lite bilder på min älskade dotter följer:

Bada i vasken är kuul! (samt att plaska ner hela köket!)

Är jag inte sötast i stan? De där ögonen är livsfarliga!

...på lekplatsen en kylig dag.

Älskade unge!

Linslus?

Godnattkram!

Tufft.

Idag var det tufft att säga hejdå. Vi hann knappt innanför dörrarna innan det var dags, och idag var pest rent ut sagt.
Men det är ju så dagis ska gå till, man ska lämna sina ögonstenar där, vinka hejdå och gå glatt till sitt jobb. Hoppas att jag vänjer mig med tiden, antagligen kommer jag väl det.

Natten har varit ganska okej, efter en jätteledsen Noelle hade vaknat, fick hon minsann komma in till mamma, och där sov vi resterande av natten. Hon låg som ett klistermärke på mig, och det var längesen jag sov med sådan ro i kroppen. Älskade unge.
Jag och hennes papps har kommit överens redan sen graviditeten att hon ska sova i sin egen säng, och det har vi faktiskt lyckats hålla väldigt bra. Endast två nätter har hon sovit hos oss, inkluderat inatt.
Men när älsklingen sov borta, så fick Nel sova inne hos mig. Mysigt som tusan.


Egentligen skulle jag behövt städa, jag började plocka och kom sedan på den briljanta idén att sätta på datorn för att dra igång lite skön städmusik, för att komma in i rätt stämning liksom.
Mycket dum idé fröken Nilsson. Här fastnade jag.
Får väl ta mig i kragen och sätta lite fart, får passa på när här är barnfritt.

Once again....

Så var det det här med blogg. Kunde inte hålla mig ifrån det, så att starta en ny var en bra idé. Friheten att kunna pränta ner sina tankar och funderingar är underbart, så ett nytt försök kör vi på.

Soliga, underbara dag. Jag älskar våren och sommaren, det är som att en helt ny Rebecca tar form och lever ut. Att bara kunna gå rakt ut, utan att ta på varken halsduk eller vantar för att inte frysa halvt ihjäl.

Min älskade Nellan är på dagis, inskolningen är i full gång. Det går hur bra som helst, hon stormtrivs bland alla barn och leksaker. Lite värre är det dock för min del, idag var det tufft att lämna henne, även om det bara handlar om knappt en timme. Inte för att hon blir ledsen, nejdå, hon vinkar glatt och ger sin mamma en stor blöt öppen-munpuss, och ser ut som världens gladaste lilla trollunge.
Har jag sagt hur mycker jag älskar henne?
Tillräckligt många gånger för att ens någon ska kunna förstå?

Nu är det snart dags att kila ner och hämta lilla snorpis, och jag kan knappt vänta. Att komma dit och se henne skina upp som en sol och att få krama henne efter lite mer än en timmes tid, det är underbart. Sagt och gjort, nu ska jag gå i rask fart mot Femöringens förskola och få världens gosigaste puss!
Ha en fin dag, återkommer förhoppningsvis senare!