Loka päron, kaffe och Bella´s Lullaby

samt en liten liten minifarbror som ligger och äter, och ser sådär allvetande ut. Hur kan det komma sig att barn, oavsett ålder, får in den där blicken emellanåt. Den blicken som talar om att de vet allting, att allting är så solklart det bara kan bli. Jag är förundrad minsann. 2½ månad och allvetande. Inte illa pinkat det, prins Colin.
Storasyster är hos mormor och agerar städhjälp, världens bästa städtant, (och stöktant) också för all del.

Vi har tydligen två nya husdjur. Och de gör verkligen ALLT för att göra livet aningen mer surt för oss alla här. Och hur jag än bär mig åt får jag aldrig tag på dem, de där förbaskade flugorna.

Mest av allt gillar de att trakassera Vegas och Colin. De mest oskyldiga måste de ge sig på. Flugor är nog skitfega. Och om de tror att de ska bli en del av familjen eller inredningen, kan de glömma det. Jag SKA ha ihjäl dem!

Ikväll är det träning som gäller, har gett mig fasiken på att jag ska bli fit for fight tills februari. Då åker vi till paradiset, och då vill jag kunna strutta omkring sådär tjusigt utan att bekymra mig om var det dallrar, eller rättare sagt var det inte dallrar.
Visst, jag är tvåbarnsmor och har nyligen haft en gigantisk mage att släpa omkring på, så det är inte så konstigt. Men det är ingen ursäkt. Kan det bli bättre, så varför inte?
Kosten blir nog lite värre att ta tag i, vi är godismonster här hemma. Ja, alla vuxna här iallafall. Noelle får en liten påse lördagsgodis, och hon äter ungefär 4 bitar, sen är det bra för henne. Om man hade hennes självkontroll!
Ett steg i taget, fru Persson. Nu ska vi inte förhasta oss alldeles för mycket minsann!

Nu är det dags för lilleman att sova sin eftermiddagslur, och jag ska få undan det sista stöket här.
Men först, torka bebiskräk. Det är en riktig liten kräkunge vi har fått här i la familia!

Håll tummarna för mig att jag lyckas ta kål på de där oinbjudna snyltarna nu!
Här har ni lite tips på vad ni kan göra om ni lyckas få tag i några rackare: