Paradiset.

Flygresorna gick över förväntan, kanske är det dags att jag ger min son lite förtroende?
Värmen var fantastisk mot våra vinterbleka, trötta kroppar.
Poolen och havet gav oss den svalka vi behövde i 30 graders värme under parasollet.
Vår stora tjej skaffade sig kompisar och skuttade omkring i poolen i sina uppblåsbara armpuffar, och lärde sig både att simma (på hennes egna lilla vis) och att hon kunde flyta långt ut på djupet med sina disneypuffar.
Vår lille son gick loss på solstolarna och leksakerna under parasollet som var gjort av palmblad.

OceanWorld blev vår enda utflykt (om man inte räknar med små shoppingturer till staden och ett närliggande shoppingcenter).
Där blev jag erbjuden om att vara med i delfinshowen, och jag dök så glatt i det mörkblå vattnet, som också var delfinernas hem.
Jag kastade boll med dem, fick pussar och fick åka mage mot mage i en rasande fart på en underbar delfin.
Noelle blev erbjuden om att få skjuts av en delfin på en sådan där boogieboard, runt hela bassängen, men givetvis vågade hon inte.

Vi badade dock med en annan delfin, så att hon fick känna på den, dansa med den och pussa på den.
Underbart, att få vara med om sådant, och att få se henne lysa av glädje och entusiastiskt berätta vad hon har fått vara med om.

Lilleman blev sjuk, givetvis, och vi fick gå till hotellets doktor. Hon skickade oss till sjukhuset dagen efter, i ambulans dessutom (för halsfluss och öroninflammation må verka udda, men turister är viktiga för dem).
Han fick en spruta, gud vet vad som fanns i den, lite penicillin, hostmedicin och febernedsättande och dagen efter var han på språng igen.
Håll i hatten gott folk, det där sjukhusbesöket som bestod av att titta i öronen och halsen samt medicinerna vi fick gick loss på 795 $, alltså ca 5500:-.. fem och ett halvt tusen kronor!!Tack och lov för försäkringar, men det var ändå det dyraste läkarbesök jag stött på i mitt liv, 1500kr i självrisk.
Vilken tur att vi bor i Sverige!

Allt gick bra, och snart var vi åter på svensk mark, i denna eländiga kyla.
Min själ har fått en rejäl dos värme och solsken, lite ljusterapi behövs efter så lång tid i mörker.

Home, sweet home

Nu är vi hemma.
Vi steg ut ur planet och kände den bittra kylan efter två veckor av sol, värme och familjetid.

Bilder finns, i massor. Några få utvalda kommer nog att publiceras här så småningom, nu gäller det först och främst att komma igång med vardagen och allt vad det innebär.

Vi har haft det fantastiskt, och att bara vara lediga tillsammans gav massor av ny energi, solen och värmen gjorde också sitt, nu känner jag mig aningen piggare, aningen mer energifylld.

Jag berättar mer senare, nu ska jag hålla kväll.

Natti.

Nerver.

Så. Nu har resenerverna landat hos mig.
Både av förväntansfullhet, glädje och lite oro, det är en salig blandning av känslor som sjuder under ytan.

Jag är lite spänd på hur det kommer gå att flyga med barnen, Nellan är inga problem, men Colin däremot.. Att vara på en och samma plats i nära elva timmar, att inte kunna krypa runt och ställa sig upp vartsomhelst.
Och framförallt undrar jag om det kommer att göra ont i hans små öron?
Jag kommer att ge honom ipren, alvedon och nässpray innan, på ordination av hans öronläkare. Allt för att han inte ska behöva lida mer än nödvändigt.

Min kära, kära svägerska + pojkvän kommer att bo här under tiden för att ta hand om våra fyrbenta älsklingar, och huset såklart.

Nu ska jag bara gå igenom all packning i tankarna, och lägga ner det sista rentvättade i väskorna innan sängen kallar på mig.
En bra idé är kanske att ta en dusch och raka benen, så att de inte förväxlar mig med en karl...

Trött som en lus, och spänd, så spänd..

Men som vi ska njuta! Äta gott, dricka gott, sola och bada, och framförallt umgås som en familj i två hela veckor..!

Nu hoppas jag att min önskan slår in, och att det är vår här hemma när vi landar på Arlanda den 18..

Ha två fina veckor, för det ska vi ha <3

Typiskt mig.

Här sitter jag, med två ton smutstvätt, skitigt golv, relativt opackade resväskor, och det är endast en dag kvar innan planet tar oss mot sthlm för en övernattning innan långflyget till DR går.
Det är så jäkla typiskt mig, eller oss ska jag väl säga, då vi faktiskt har två vuxna här i huset.
Oframförhållning - check!

Så nu har jag enormt mycket att stå i, imorgon ska det fortsättas tvätta, städa, packa, handla diverse smågrejer, ha födelsedagsfika för min fina svägerska, you name it..

Om jag känner mig stressad? Ja. Tyvärr fungerar jag så att jag nästan lägger av när jag blir stressad. Kroppen och huvudet går liksom på någon slags tomgång, och inget fungerar som det ska.
Suck.

Nu ligger minstingen i sin säng för natten, men bråka lite måste vi göra innan vi slocknar minsann.
När han väl slocknat så ska jag sätta fart. Jo, jag lovar. Jag måste helt enkelt!


Så skönt det ska bli med två veckor av avkoppling, utan alla måsten här hemma.

Hoppas ni andra har en stressfri och fin måndag!

Nu; upp och ge honom nappen. Skrik-Olle.

Den bistra sanningen.

Jag behöver glasögon.
Testade chiefens brillor igår, och vilken skillnad!
Jag som alltid tyckt att jag ser bra, men icke sa nicke.

Jag överlever än så länge, men när vi landat på hemmaplan igen är det dags att ta itu med synundersökning och brill-inköp.
Det kanske kan förklara mitt illamående vid koncentration vid datorn t.ex, och min ständiga migrän..

Nu vet jag iallafall, att jag inte ser så bra som jag trodde.

That´s it for now.

Semifinal ikväll, en arena fullt av danskar gissar jag på. Skit också, jag som inte förstår ett ord danska..
Nåja, tur att det finns kroppsspråk som talar för sig självt!

Nu; frukost!

Paus.

Här sitter jag och pausar en snabbis, medan fröken leker ute med Vegas, och lilleman lever jäkel på golvet här i rummet.
Numera ska han klättra överallt, och inte bara ställa sig upp mot saker, nej nej, utan han ska ställa sig PÅ saker.
Stenkoll på minikorven är det som gäller nu.
Han har ju inte riktigt balans till att släppa taget så som han gör, vilket som ni förstår, bidrar till lite blåmärken och pannbulor.
Att han inte kan inse sina begränsningar, ungen.

Men kul är det, att se honom göra framsteg på framsteg, och visst är man stolt över allt han redan kan. Min buse.
Självklart skulle han bli en vilde, då hans storasyster var så lugn och snäll och bara satt och traggade i hans ålder.
Klart att jag skulle få känna på en av varje sort!

Så lika, men så otroligt olika. Och jag älskar dem båda, så in i nordens.

Nix, slut på pausandet, nu är det dags att göra något vid fejset och frillan, så att jag kan lämna kidsen hos mormor&morfar så att jag kan åka och jobba!

Jodå, jag lever..

Jobbet har gått som smort, och det är verkligen skitkul!
När man blir tilldelat ett stort ansvar för nycklar, pengar osv känner man sig någon centimeter längre, och aningen viktigare än förut.

Nu är det inte långt till vår efterlängtade semester, och jag har ungefär en miljon saker att fixa och dona med innan.
Jag får ligga i nu i veckan, för på torsdag, fredag och söndag ska det jobbas.

Jag känner mig lite ur balans, jag har inte sådan stenkoll på saker som jag brukar ha..
Kalla mig kontrollfreak om ni vill, men jag måste veta att allt fungerar som det ska, att allt är fixat.
Får ta tag i det snarast!

Hoppas helgen har varit bra, och att det inte kommer mer snö nu.

Nu ska jag ta tag i två av de där tusen måsten jag har liggandes på mig, städ och tvätt.
Det är det minsann ingen annan som gör här hemma!

Suck.