Bröllopssvit.

Har tagit tag i en del saker angående bröllopet, som tyvärr har kommit i skymundan på sistone, med all rätt i och för sig.

Vi for staden runt för att titta på bröllopssviter, och vi kan ju konstatera att det inte är som på filmer iallafall =)
Hotell C4 var en besvikelse, inte alls så fint som vi trott att det skulle vara, Grand´s svit var helt okej, dock med vanligt badkar, och fråga mig inte varför men jag vill ha jacuzzi i min bröllopssvit.
Stadshotellets svit var också fin, men där fick vi också tipset att kolla på hotell Anno.
Sagt och gjort gick vi dit, till ett gemytligt hotell, nästan i skymundan av Grand, men där fann vi också vår svit.
Stor jacuzzi, stor svit och all uppassning man vill ha!
Så på detta mysiga hotell ska vi spendera vår bröllopsnatt på! Och som jag längtar...

Har även skickat efter blanketter om namnbyte och hindersprövning.
Äntligen har lite inspiration infunnit sig, och det kliar i händerna av att ta tag i allt det andra.
Nu jäklar.
Min älskade blivande man har också fått tummen ur, i samband med ringbeställningen.
Det är på riktigt, och faktiskt ganska så snart. 3 månader tills vi ska avge våra löften om att vandra hand i hand livet ut. Och jag kan knappt bärga mig!

Allt.

Jag skulle göra allt för dig Noelle. Finns ingenting som är omöjligt.

Tuffa tider för tillfället, men allt klarnar väl upp inom det snaraste, får vi hoppas.
Have faith, have patience.

Sitter här i min ensamhet, resterande av familjen är och beställer min vigselring.. Och jag får inte ens tjuvkika. Ni skulle bara ha en aning om hur tufft det är, när man är så nyfiken som jag. Det är nästan sjukligt. Men är man inte nyfiken, får man heller inget veta.
Återstår väl att se den 16 maj om den är fin.. Men det tror jag nog, han valde ju våra förlovningsringar, och gjorde ett bra jobb dessutom!


Är så trött.. Så less.
Låt detta ha ett slut snart, fast att jag vet innerst inne att det bara är början.

Ang. förra inlägget, så var det folk som tog åt sig, fast att det inte var dom det var riktat mot.
Tramsiga ni.

Var och beställde en sulky till Nel igår, som kommer nästa fredag. Jag längtar!
Är sådant vagnfreak att jag gärna hade kunnat byta vagn en gång i månaden, men någonstans får det räcka.
Får shoppa loss till nästa bebis istället...

Ne, nu blir jag upphämtad, så ska vi handla.

Ha en fin kväll!

Hur?

Hur kan man strunta i sitt/sina barn?
Hur kan man bara ignorera att de finns?
Hur kan man någonsin sluta bry sig?
Slutar man verkligen att älska?

Jag kan verkligen inte förstå detta, särskilt när jag själv har fått barn.
Jag skulle aldrig någonsin kunna strunta i N, aldrig låtsas som att hon inte finns.
Hur kan man bara göra så? Sitt alldeles egna kött och blod?

Har ett par stycken i min närhet (eller som skulle ha varit i min närhet rättare sagt) som gör på det viset.
Jag kan inte begripa det, hur jag än vänder och vrider på det.
Hur kan man ens strunta i att bry sig om att man har fått sitt alldeles första barnbarnsbarn, eller strunta i att sitt barnbarn existerar?


Mamma lovar dig Noelle, att jag kommer ALLTID att finnas där för dig, vilka vägar du än kommer välja att gå, vilka människor du än väljer att ty dig till.
För du är mitt barn, min dotter, min älskade skatt.
Jag kommer att göra allt i min mammamakt för att du ska må bra.

Näe. Jag kan inte få ihop det..

Man ska vara tacksam för de som verkligen ställer upp och är där för en. Man ska nog försöka sluta tänka på dom där andra...
Men det är svårt.
Det är ju trots allt ens släkt.

Men, kan man verkligen sluta att älska bara sådär?

Tröttsamt

Ja, för det är det att jobba inom Kristianstads kommun. Som de kör med sin personal, och hur man än vrider och vänder på allt, så har man aldrig dom bakom sig.

Önskar så att jag hittade mig ett arbete, och jag ska nå mitt mål att arbeta inom psyk.

Man får ta det som det kommer, önskar att jag hade haft tiden och orken att plugga vidare.

Men mitt arbete är ändå betydelsefullt, det jag gör för människorna som behöver hjälp.

Önskar bara att Kstads Kommun såg det på samma sätt. Och börjar behandla sin personal bättre.

Ska till malmö på onsdag, för att träffa Nel´s läkare. Ska prata lite om hennes vikt, och se om vi kan komma på något som hjälper henne att gå upp. För det känns i hjärtat när man ser henne utan kläder. När man ser hur smal hon har blivit.
Ändå försöker jag med alla medel att hjälpa henne en bit på vägen.

Min älskade lilla snorpa. Vet du hur orolig din mamma är?

Ska åka till jobbet om en halvtimme, och sitter här i pyjamas och dricker mitt morgonkaffe.

Hoppas ni får en fin dag, för det ska jag försöka ha trots en måttligt irriterad start.

För det är du och jag mot världen.

Vårlängtan, och pulkalängtan.

Vinterlandskapet till trots försökte jag fixa med en ny header, lite mer färgglad och vårig, längtar så tills det blir vår!
Fast imorgon ska vi dock ta vara på snön och åka iväg till lite större backar och åka pulka.
Varm choklad, ostmackor och termobyxor.
Hur nostalgisk blir man inte? Precis som när jag var liten.
Ska bli så härligt, vad jag älskar att bli barn på nytt genom att göra sådana saker.

Ha en alldeles underbar helg, för det ska jag ha!

Älskar, älskar, älskar min familj, och alla som ingår i den!
Avslutar med en härlig sommarbild sedan förra året. Vilken plutte min sessa var!

The worlds greatest.

Har jag inte världens underbaraste unge, så säg!

Mitt hjärta smälter.

Stor tjej.

Min älskade lilla fispropp är stor nu.
Hon var på sitt alldeles första "kompiskalas" idag, helt ensam.
Det gick hur bra som helst, och alla de större barnen från dagis älskar henne. Det var ju bara lilla N som var liten där. Det värmer så i hjärtat när flera barn kom och upptäckte att Noelle var där "Mamma, titta, Noelle är här!"
Älskade underbara unge.

I onsdags chockade hon mig genom att räkna till 20 bara sådär. Utan någon hjälp alls.
Duktiga N. Finast i världen.


Är smått orolig, hoppas alla knutar kommer att lösas upp snart.


Tacka någon högre makt för att jag har min familj.
Jag är så tacksam.

Noelle, min själ, mitt hjärta.. Du är luften jag andas!