den där morgonen.

Den ljuvliga doften av kaffe sprider sig genom huset medans datorn sprider lyckomusik i form av Queen och Beach Boys.
En liten, fantastisk kille ligger och tittar mig djupt in i ögonen medans han girigt slurpar i sig sin frukost.
En busig treåring som tjuter av förtjusning när hon springer fram och tillbaka och leker med sin bästis Vegas.

Det kallar jag en underbar morgon. En sådan morgon som gör att det spritter i hela kroppen, man vill bara dansa.
En sådan morgon man kan leva på länge..

Allt som oftast får jag små glimtar av fullkomlighet, detta är vad jag skapades för. Att vara mamma till mina underbara skatter, att få känna den lycka jag gjorde i morse.
Som jag älskar.. Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva det.
Den där kärleken till mina barn, till livet jag har valt att leva.
Hur hade jag kunnat leva på något annat sätt?

Det enda jag vill avsluta med är; Tack!
Tack för att jag får känna såhär, Tack för att just jag har fått den turen att älska och bli älskad tillbaka ovillkorligt. Tack för att jag fick denna morgonen.

TACK!

detta bubblande skratt..

Dagen har bestått av efterkontroll hos barnmorskan, och allt var så bra så!
Colin visade upp sin bästa sida och log och snackade mest hela tiden.
Det underbara skrattet han gav mig när jag nafsade honom under foten kommer jag att leva på länge!
Riktigt ljudligt och klingande, det värmde fint i hjärtat.

Noelle har börjat på dagis igen efter sitt sommarlov och det gick över förväntningarna att lämna henne, hon har nog saknat sina kompisar!

Har även anmält mig till en kvällskurs i bokföring som startar i september, jobba lite extra som kontorsråtta drygar ut både mammadagarna och kassan lite, och det är ju aldrig fel!

Nu blir det onsdagsmys med chokladpudding och cocktailbär, bättra på fläsket lite!
Jag som just börjat träna, typiskt att man då ska vara sugen på allt onyttígt!

Ha en mysig kväll i höstrusket!
 

I´ve made up my mind..

Efter mycket hattande fram och tillbaka, olika bloggadresser osv, så har jag nu bestämt mig att blogga här igen. Detta är ju min urpsrungsblogg och det finns så många inlägg som betyder mycket för mig.
Nu är det ju det här med tiden igen, men jag ska verkligen försöka, mest för min egen skull..

En uppdatering om den senaste tiden? Jo, vi har ju fått en lillebror i huset, världens finaste Colin, och han är lite mer än 2 månader nu. Vi lär oss en hel massa om varandra varje dag, och jag hade glömt hur fantastiskt det är att se de små utvecklas så varje dag!

Jag ska också göra vid headern och utseendet på bloggen, en uppdatering behövs kanske?

Nu är det frukost för mig och Noelle som gäller, sedan blir det lite plock och tvätthäng här hemma!

So long!

Ty dagen är stillsam...

Efter mycket felkörningar, skrik och gap som skulle föreställa vägbeskrivning och massor av kasst kaffe kom vi fram till Götene, jag och världens bästa Emma.
En hel helg utan barn och män, iallafall våra egna.
Här hälsar vi på tanten, mitt ute i buschen. Verkligen MITT ute i buschen!
Dricka kaffe i lugn och ro, äta mat och verkligen kunna äta själv, det är sådant som är underskattat ibland.

Men hur skönt det än är så längtar jag ändå efter min fina familj. Så konstigt det är att gå och lägga sig utan att kika till donnan i sin säng, konstigt att inte kunna få en bamsekram och ett "ässkar dig mamma" med jämna mellanrum.
Men jag har tur.. Jag får allt det där imorgon igen!
Så ikväll blir det lite vineri och massor av tragg med mina vänner.
Jag behövde en sådan här paus. Det tror jag alla mammor behöver ibland!

Love love love you, min älskade man och dotter. Saknar er!

klokaste, vackraste..

Vill börja med att säga grattis till mina vänner Sophie och Myse som fick sin söta tjej igår, välkommen Nellie, Nova har äntligen blivit storasyster! Ser fram emot att få träffa er!

Ännu en dag i ensamhetens tecken..
Jag och fröken Ringström på andra sidan Rinkaby har på senaste lustat oss med att titta på film långt in på nätterna, igår bröt vi vår Twilight-sed och tittade på Män som hatar kvinnor. Äckligt bra film.. Fast Twilight slår väl ändå alla!

Vår dam här hemma har blivit otroligt trotsig senaste veckan, slänger med saker och har sig.
Otrolig mammighet har vi också fått på köpet, vilket innebär att det endast är jag som duger.
"Mamma bestämmer här, inte du pappa!" Roande på ett sätt, men även otroligt viktigt att tillrättavisa.
Det är stormar man får rida ut, det har gått över snabbt de andra gångerna, hoppas innerligt att det gör det denna gången också.

Men mitt i allt tålamodsprövande så gör hon saker som är så underbara.
Häromkvällen var vi i vårt sovrum och fixade med vår nya garderob då hon skulle springa och kissa. I och med att hon fixar allt själv inne på badrummet så bad jag henne att kalla när hon var färdig.
Efter en stund så kom hon in i sovrummet och jag frågade henne om hon hade kissat, så sa hon "Nej, mörkt inne på toaletten, kissa här istället" så dök hon upp med pottan bakom ryggen!
Sådana småsaker kan man leva länge på och jag skrattade så jag kiknade.

Jag var absolut inte förberedd på att det skulle gå så snabbt att släppa blöjan, vi började i slutet av juli att träna henne, och sedan i mitten på augusti har hon varit blöjfri på dagarna.
Självklart sker det en olycka då och då, speciellt när hennes medicin går ur kroppen för då rinner det bara och hon känner knappt att hon behöver kissa.
Min duktiga tjej.
Dessutom kan hon numera cykla ordentligt på sin fina cykel!
Så fin min tjej är.. Som jag älskar henne!

Funderar starkt på att krypa ner en stund till, läsa om "Ljudet av ditt hjärta" ytterligare en gång.
Att man aldrig tröttnar på de där böckerna eller filmen... Fullkomligt tokig i serien!
Twilight...mmm...

Minisemester väntar

Jaha, åter igen en tom dag utan fröken liten som är på dagis!
Till hennes stora glädje givetvis, men till min stora rastlöshet.
Fast idag har jag en hel del att göra..
Undrar när apoteken i stan öppnar, måste in och hämta mer medicin till Nells.

Tur att det finns högkostnadsskydd, för den där medicinen är inte billig.
Inte för att det spelar någon roll, för medicin ska hon ha, men är bara aningen irriterad över att insulin till vanliga diabetes-patienter är gratis, för att de inte kan leva utan sin medicin.
Men denna medicin är inte gratis, trots att hon inte heller kan leva utan sina tabletter.
över 800:- kostar ett paket som räcker i en månad.
Otroliga priser, och otroliga orättvisor.

Sedan blir det packning av för hela slanten, vi ska nämligen på minisemester till nästintill-Norrland. Bo i en stuga som min älskade man har växt upp i under somrarna, och leva lite sisådär bohemiskt.
Men det ska bli mysigt att få komma iväg, får se hur bilfärden går då det tar minst 9 timmar att komma fram.
Ska även passa på att träffa Nellans gammelfarfar, som bor däruppe.

Förresten, så har jag en otrolig glädjande nyhet.. Vi har fått svaret på Noelle´s senaste MR, och allt såg fint ut! Denna gången såg de tydligare vad de ville se, och allt var kanon!
Det ska dock göras fler MR varje halvår, för utesluta en tumör är för tidigt..
Men än så länge så kan jag glädjas, och det ordentligt!
Min älskade, bedårande lilla tjej.

Dags för lite medicinshopping!
So long!

Min älskade lilla prinsessa!

Hela familjen Persson!

Tystnaden.

Då Noelle har varit dålig den senaste veckan, så har hon fått ha sjuksemester hos mormor och morfar, så att jag har kunnat arbeta som vanligt.
Det var på tiden att hon fick gå tillbaka till dagis, så idag ska hon vistas på dagis, de där "arbetslösmamma-timmarna".
Men brukar det alltid vara så här tyst när hon inte är hemma?
Jag får nästan fnatt redan, och hon har inte ens varit iväg en timme.

I måndagskväll var vi på jouren, jag och lady. Då hon haft feber om kvällarna i 7 dagar, tyckte jag att det var dags att åka in och kolla igenom öronen och så vidare.
Vi kom dit, och helt plötsligt kom en vaktmästare och hämtade oss för att låsa upp på lab, så vi kunde ta en himla massa blodprover.
Jag begrep ingenting utan vi följde så snällt med.
Efter detta fick vi bara till svar att läkaren skulle kontakta Noelles läkare i Malmö för att här i Kristianstad vet de inte alls mycket om hennes sjukdom, så att vi skulle bli kontaktade under tisdagen.

Frågande gick jag därifrån, chockad över all brådska och småpanik hos personalen.
Vi som bara ville titta i öronen, och kanske en liten kik i halsen med.
Provsvaren ringde de om under tisdagen och alla var bra.
Och jag undrar fortfarande vad det var som hände. Vi som bara ville kolla upp hennes feber, vi sökte inte ens för något som har med hennes sjukdom att göra, lite gammal, hederlig feber brukar väl ändå inte ställa till med så mycket brådska!

Tjaa. Så nu vet vi fortfarande inte om hon har öroninflammation eller liknande..
Aja, det var ju väl att de erkände denna gången att de inte visste så mycket där, och ville rådfråga Malmö först. Men vad ska man fråga om feber?!

För första gången lämnade jag henne på dagis utan blöja idag. Hoppas att det fungerar lika bra där som det gör hemma! Hon är så duktig mitt lilla troll! "Mamma, jag kissinödig, snabba dej!"
Sen blir det fart på damen må ni tro. Så roande att se!

Den här åldern är absolut roligast än så länge. Alla åldrar har absolut sin charm men denna..
Nu när hon har blivit en helt egen liten person, med sina egna karaktäristiska drag, och som hon snackar. Det är aldrig en tyst sekund under dagarna när hon är vaken.. Älskade älskade barn!

Det märks hur rastlös jag blev, va?

Ha en fin dag!