Torka.

Ja, här har det rått en hel del bloggtorka, flera gånger har jag varit på väg men struntat i det i sista sekund. Är allmänt trött och nere, men äntligen börjar solen leta sig fram, som även lockar fram mitt glada jag!

Blev panik-inringd i helgen till att jobba natten, så två nätter skramlade jag ihop där.
Har väl bara skramlat ihop kanske 50-60 timmar än så länge, vilket inte är någon höjdare. Suck.
Avskyr att vara timanställd!

Älskade N har fått akvarium av sin kära farfar, en aningens försenad julklapp, fast bättre sent än aldrig, säg :)
Och som hon älskar sina fiskar! Nemo, Sacky, Torsdag, Lördag och allt vad hon har döpt dem till! Roliga unge!

Roligt jämt är det dock inte, då trotsen är värre än någonsin, och det gäller verkligen att försöka ha tålamod till tusen, även om det inte finns där alltid.
Men vi försöker att vara konsekventa, och hålla på dem regler vi har satt upp. Lättare sagt än gjort, men tror att det är det absolut bästa i det långa loppet.
Fick en rak och ärlig fråga häromdagen, hur är det att ha barn egentligen?
Jo, hur tufft och svårt det än är ibland, så är det det absolut bästa jag har gjort. Att bli mamma. Att få se min ögonsten växa så det knakar, att få höra henne säga nya ord och meningar varje dag.
Att få kittla henne tills hon kiknar av skratt, och bara få känslan att det här vill jag alltid göra.
Att få finnas till och trösta henne när hon blir ledsen, att känna hennes huvud liksom borra sig djupt in i min famn och hennes små små armar krama om mig hårt.
Att få höra henne säga "Ässka daj mamma".

Hon ringde mig häromdagen när jag var på jobbet, och skulle berätta allt de hade gjort, ätit och så vidare. Sen sa hon "Mo lessen, mamma komma hem Mo." (Mo betyder Noelle, på hennes eget språk). Hjärtat grät, men jag log. Min stora tjej. Prompt skulle hon ringa sin mamma för att berätta att hon var ledsen för att jag var på jobbet.

Mamma älskar dig, Mo. Av hela mitt hjärta.