Ibland.

Ibland sköljer känslan av hopplöshet över mig. Likt en flodvåg, som röjer allt i dess väg.
Så fort ens hopp har kommit tillbaka, när känslan av otillräcklighet nyss farit sin kos, då ska det givetvis komma.

Ledsamhet, oro över både det ena och det andra.
Jag hatar dessa dagar.

När man annars är en positiv och glad person, så känns det ännu värre att må så som idag.
Men jag vet, alla måste få må dåligt ibland.

Det som hade hjälpt just nu hade varit att lägga mig ner och gråta.
Men jag tar tag i mig själv. Precis som vanligt. Att jag aldrig kan låta mig själv vara ledsen på riktigt.


Det vänder snart. Jag vet det.
Någonstans därinne brinner hoppet för fulla muggar.


Någonstans djupt därinne...