Askungen?

Gårdagen bestod av en väldigt trevlig heldag på stadens torg och gator med min kära mamma, samt min "gamla nyfunna" vän Emma.

Väl hemkommen upptäckte jag att Nel´s ena känga var borta. De som hade legat så fint under vagnen.
Ringde runt halva stan idag, i alla affärer vi varit i, men ingen lycka. Skon har inte hittat tillbaka.
Hennes älskade små Ecco-skor.
Och att köpa vinterkängor idag är ingen hit. Visst, rea på många skor, lite värre var det med små storlekar.
Hittade till slut ett par fina, som blev hennes. Ändå känns det vemodigt.
Hatar att tappa bort saker.

Fixade själv en header till min blogg förut, kryss i taket va?
Tyckte den blev helt okej för en nybörjare som jag!

Väntar fortfarande på den där remissen till MR-röntgen.. Det här ovissa är ingen höjdare.
Jag ler och skrattar, men undrar om någon egentligen ser min oro. Min rädsla.
Även då jag försöker att inte tänka på det, ligger det och trycker på hornhinnan.
Gör sig påmint hela tiden.

Men jag vet, att vad det än är, så är min dotter en fighter, utan dess like.
Bara det att när hon inte hade ätit en endaste måltid på 3½ vecka, utan hade levt på vatten, och fortfarande sprang runt och busade och höll låda, det är ganska fantastiskt.

Min dotter är fantastisk, hon klarar allt!
I just know it!

Nej, nu väntar sängen för min del, då det vankas jobb imorgon bitti!

Ha en kanon helg, och hoppas ni har överseende med mitt halvtaskiga bloggande, energin är inte vad den har varit!