Adjö.

Har idag, aningen vemodigt ska erkännas, haft mitt sista arbetspass på avd 12 i Simrishamn..
Jag har lärt mig extremt mycket, och växt betydligt i min arbetsroll den tiden jag har spenderat där. Och numera känner jag mig lite säkrare på vad jag vill bli "när jag blir stor".
Att hjälpa människor som har det svårt har alltid varit en självklarhet för mig. Och när jag ibland har sett hur personer verkligen kan bli friskare, och ta tag i sina liv, då blir jag lycklig!
När jag vet att jag har hjälpt till att få just denne människa på rätt köl igen, då känner jag mig viktig, betydelsefull liksom.

Så nu får vi se vart vägen bär, det är nu det gäller att vara så positiv jag kan.
På ett sätt vill jag läsa vidare. Men samtidigt vill jag vänta, då jag vill ha vad barn vi ska ha innan jag kan börja fokusera på mitt, min karriär.
Och den arbetslinje jag är inne på att läsa till, kräver lite mer kött på benen kan jag tycka. Lite mer livserfarenhet, lite mer arbetserfarenhet.
Men man ska aldrig säga aldrig...

Det blir en slapp kväll, känner mig lite sleten efter en 6-dagars vecka på jobbet.
Kul att någon fanns kvar, trots min bristfälliga uppdatering, tiden lär väl räcka till lite mer nu under en period som arbetssökande/timanställd.

Ska slänga mig i sängen efter en varm dusch, och börja läsa om någon av Twilight böckerna.. Får se vilken jag känner för att upprepa ikväll :)

Long time no see..

Ja. Jag vet. Jag har inte skrivit något på hela sommaren.
För det första så tog åskvädret på midsommarafton vår dator, vårt bredband, våra telefoner och halva köket med sig i stormen.
Så vi har levt som Flintstone´s den sista tiden. Nåja, nästan iallafall.
Det var bara ett par veckor sedan vi fick vårt internet tillbaka, och en ny dator med oss hem.

Allt är okej, vi lever och frodas.
Har arbetat i Simrishamn hela sommaren, och det har växt en slags trygghet/kärlek till det där stället. Jag har haft otroligt roligt, och kommer fortfarande att stå som timanställd, hoppa in då och då. Förhoppningsvis hittar jag mig snart ett arbete, men det är en jäkla djungel det där. En djungel där så många människor slåss om platserna.

Noelle då? Prinsessan mår bra, är pigg och glad som alltid. Vi var på en snabbvisit i Malmö ons-tors förra veckan då det var dags för ännu en magnetröntgen. Vi får väl hålla alla tummar och tår för att även denna ger ett positivt svar.
Hon har äntligen skridit över 12 kg´s gränsen, vilket känns otroligt skönt, då vet vi att det tar sig till slut iallafall.
Hon har också växt på längden, och tillväxthormoner existerar, enligt provsvaren. Såå skönt!

Så, inte allt för mycket har hänt under sommaren, inget drastiskt iallafall.

Jo, förresten. Vi håller numera på att bygga ett staket, och ängen härute kommer inom det snaraste bytas ut mot en fin gräsmatta.
Däcket är färdigt, och uterummet ska snart kopplas ihop med huset, och då får vi verkligen hoppas att det inte regnar!
När sommaren är till ända (suck) så ska vi börja ta tag på ovanvåningen igen. Så att vi kan flytta upp, och därmed får Noelle ett större rum så att hon får plats med alla sina prylar, samt ett lekrum härnere.
En vacker dag är vårt hus färdigt, och det kunde gärna få ske under en natt eller så. Man kan ju iallafall få drömma!

Jag har också hunnit bli besatt. Av allas vår Twilight-saga. Skeptisk gick jag med på att se filmen, och det slutade med att alla böcker blev inhandlade och snabbt utlästa, och ljudboken är en perfekt vän på vägen mellan Simrishamn-Rinkaby. Det ska faktiskt erkännas att det är andra gången jag kör igenom ljudboken, vem kan nöja sig med musik när det finns ljudböcker?

Urtråkigt inlägg, för mig själv mest, då jag fullständigt förstår att det inte är någon som kollar in här mer. Men för min egen skull är det kul att skriva då och då.

Nu blir det lite tv-tittande innan sängdags, dags att jobba dag imorgon vilket innebär uppstigning kl 05.00 för min del.

Natti!

Min nya livskamrat.

Jag hade tur och hittade mig en annan Lupo.


Detta är min nya kompis, vi håller än på att bli bekanta med varandra!

Liten, söt och bensinsnål. Vi ska nog se till att bli goda vänner, han och jag.

Jag hoppas innerligt på att det där är min nya Roffe-bil...

För sent.

Nehe.

Bilen var minsann såld när jag äntligen vågade ringa (är väldigt feg när jag ska ringa om bilar osv, då det inte är min starkaste sida).

Så jag letar vidare...

Efter en god middag sitter jag och dricker lite kaffe och tittar på blocket efter bil.

Hoppas att just "den" finns där ute och väntar på mig. Då min alldeles första egna bil stolt fick bära namnet Roffe, så måste jag hitta en annan Roffe-bil.

En Roffe-bil har den där känslan, som jag aldrig har känt i någon annan bil efter, den där känslan av total frihet. Min första, alldeles egna bil.

Låter knasigt, i know, men det är sant!

Nåja.

Lilla damen har varit pigg idag, precis som hon har varit innan i veckan, men kräktes imorse igen.

Suck. Att det aldrig ska ta slut.

Men nu ikväll fick hon dock lite mat i magen, håller alla tummar och tår för att hon ska få behålla det.

Ha en fin helg, det ska vi försöka ha, trots de elaka inbitna bacillerna som inte vill försvinna.

Wifey.

Nu ska vi utplåna dessa ilskna baciller!

Sickness.

Jag är trött.

Damen har varit sjuk hela veckan, kräkts och haft diarréer om vart annat. Trodde äntligen hon skulle bli frisk idag när hon ville äta så smått, men icke.

Bacillerna finns kvar. Och kräkningarna var ett faktum.

Vi slapp iallafall bli inlagda i malmö i tisdags, det räckte med att ta prover under tiden hon är sjuk, och värdena var bra, så vi fick åka till hemmaplan igen.

Så det får så snällt bli en VAB dag imorgon igen. Hoppas hon kryar på sig under helgen

Det är ju så typiskt att när hon äntligen glidit över 12-kilos-sträcket så går hon och blir sjuk.

Men det är bara att fortsätta kämpa!

Jag har kanske hittat min lilla bil. Vi ska förhoppningsvis titta på den i helgen, och om den är så fin den ser ut på bild, så blir den min. En gul liten VW Lupo. Hur söt som helst, och bensinsnål, vilket är huvudsaken när jag nu ska pendla till Simrishamn om dagarna.

Håll tummarna!

Nu ropar soffan på mig, den vill nog kela en liten stund innan det är sängens tur.

Adios.

Just den där dagen hade jag velat stanna i.

Iallafall för ett litet slag till...

Falsklarm.

Puh!
Vi behövde inte åka till malmö idag. Det räckte med blodprov på CSK, och de visade att hon mådde bra trots allt.
Får se nu om hennes diarré blir bättre med, vi har ju fått hårda restriktioner från början vad gäller att ge henne dricka.

Men jag är glad att vi slapp åka ner och bli inlagda. SÅ glad.

Och som vanligt med den här rackarungen, så märks det inte ett dugg att hon är sjuk. Hon springer runt och grejar och har sig, trots att hon har kräkt hela natten och är jättedålig i magen.
Mirakelunge, så sant som det är sagt!

MIN mirakelunge!

Åh nej.

Min älskade lilla tjej har kräkts hela natten. Och för ett barn med hennes sjukdom, så innebär detta antagligen inläggning i Malmö idag.
Hon sover dock än, så vi får se när hon vaknar, om hon får behålla något alls.

Suck. Är så less på sjukhus, men allt för dig min prinsessa.
Det är ju trots allt fråga om liv och död...