Minisemester väntar

Jaha, åter igen en tom dag utan fröken liten som är på dagis!
Till hennes stora glädje givetvis, men till min stora rastlöshet.
Fast idag har jag en hel del att göra..
Undrar när apoteken i stan öppnar, måste in och hämta mer medicin till Nells.

Tur att det finns högkostnadsskydd, för den där medicinen är inte billig.
Inte för att det spelar någon roll, för medicin ska hon ha, men är bara aningen irriterad över att insulin till vanliga diabetes-patienter är gratis, för att de inte kan leva utan sin medicin.
Men denna medicin är inte gratis, trots att hon inte heller kan leva utan sina tabletter.
över 800:- kostar ett paket som räcker i en månad.
Otroliga priser, och otroliga orättvisor.

Sedan blir det packning av för hela slanten, vi ska nämligen på minisemester till nästintill-Norrland. Bo i en stuga som min älskade man har växt upp i under somrarna, och leva lite sisådär bohemiskt.
Men det ska bli mysigt att få komma iväg, får se hur bilfärden går då det tar minst 9 timmar att komma fram.
Ska även passa på att träffa Nellans gammelfarfar, som bor däruppe.

Förresten, så har jag en otrolig glädjande nyhet.. Vi har fått svaret på Noelle´s senaste MR, och allt såg fint ut! Denna gången såg de tydligare vad de ville se, och allt var kanon!
Det ska dock göras fler MR varje halvår, för utesluta en tumör är för tidigt..
Men än så länge så kan jag glädjas, och det ordentligt!
Min älskade, bedårande lilla tjej.

Dags för lite medicinshopping!
So long!

Min älskade lilla prinsessa!

Hela familjen Persson!

Tystnaden.

Då Noelle har varit dålig den senaste veckan, så har hon fått ha sjuksemester hos mormor och morfar, så att jag har kunnat arbeta som vanligt.
Det var på tiden att hon fick gå tillbaka till dagis, så idag ska hon vistas på dagis, de där "arbetslösmamma-timmarna".
Men brukar det alltid vara så här tyst när hon inte är hemma?
Jag får nästan fnatt redan, och hon har inte ens varit iväg en timme.

I måndagskväll var vi på jouren, jag och lady. Då hon haft feber om kvällarna i 7 dagar, tyckte jag att det var dags att åka in och kolla igenom öronen och så vidare.
Vi kom dit, och helt plötsligt kom en vaktmästare och hämtade oss för att låsa upp på lab, så vi kunde ta en himla massa blodprover.
Jag begrep ingenting utan vi följde så snällt med.
Efter detta fick vi bara till svar att läkaren skulle kontakta Noelles läkare i Malmö för att här i Kristianstad vet de inte alls mycket om hennes sjukdom, så att vi skulle bli kontaktade under tisdagen.

Frågande gick jag därifrån, chockad över all brådska och småpanik hos personalen.
Vi som bara ville titta i öronen, och kanske en liten kik i halsen med.
Provsvaren ringde de om under tisdagen och alla var bra.
Och jag undrar fortfarande vad det var som hände. Vi som bara ville kolla upp hennes feber, vi sökte inte ens för något som har med hennes sjukdom att göra, lite gammal, hederlig feber brukar väl ändå inte ställa till med så mycket brådska!

Tjaa. Så nu vet vi fortfarande inte om hon har öroninflammation eller liknande..
Aja, det var ju väl att de erkände denna gången att de inte visste så mycket där, och ville rådfråga Malmö först. Men vad ska man fråga om feber?!

För första gången lämnade jag henne på dagis utan blöja idag. Hoppas att det fungerar lika bra där som det gör hemma! Hon är så duktig mitt lilla troll! "Mamma, jag kissinödig, snabba dej!"
Sen blir det fart på damen må ni tro. Så roande att se!

Den här åldern är absolut roligast än så länge. Alla åldrar har absolut sin charm men denna..
Nu när hon har blivit en helt egen liten person, med sina egna karaktäristiska drag, och som hon snackar. Det är aldrig en tyst sekund under dagarna när hon är vaken.. Älskade älskade barn!

Det märks hur rastlös jag blev, va?

Ha en fin dag!

Adjö.

Har idag, aningen vemodigt ska erkännas, haft mitt sista arbetspass på avd 12 i Simrishamn..
Jag har lärt mig extremt mycket, och växt betydligt i min arbetsroll den tiden jag har spenderat där. Och numera känner jag mig lite säkrare på vad jag vill bli "när jag blir stor".
Att hjälpa människor som har det svårt har alltid varit en självklarhet för mig. Och när jag ibland har sett hur personer verkligen kan bli friskare, och ta tag i sina liv, då blir jag lycklig!
När jag vet att jag har hjälpt till att få just denne människa på rätt köl igen, då känner jag mig viktig, betydelsefull liksom.

Så nu får vi se vart vägen bär, det är nu det gäller att vara så positiv jag kan.
På ett sätt vill jag läsa vidare. Men samtidigt vill jag vänta, då jag vill ha vad barn vi ska ha innan jag kan börja fokusera på mitt, min karriär.
Och den arbetslinje jag är inne på att läsa till, kräver lite mer kött på benen kan jag tycka. Lite mer livserfarenhet, lite mer arbetserfarenhet.
Men man ska aldrig säga aldrig...

Det blir en slapp kväll, känner mig lite sleten efter en 6-dagars vecka på jobbet.
Kul att någon fanns kvar, trots min bristfälliga uppdatering, tiden lär väl räcka till lite mer nu under en period som arbetssökande/timanställd.

Ska slänga mig i sängen efter en varm dusch, och börja läsa om någon av Twilight böckerna.. Får se vilken jag känner för att upprepa ikväll :)

Long time no see..

Ja. Jag vet. Jag har inte skrivit något på hela sommaren.
För det första så tog åskvädret på midsommarafton vår dator, vårt bredband, våra telefoner och halva köket med sig i stormen.
Så vi har levt som Flintstone´s den sista tiden. Nåja, nästan iallafall.
Det var bara ett par veckor sedan vi fick vårt internet tillbaka, och en ny dator med oss hem.

Allt är okej, vi lever och frodas.
Har arbetat i Simrishamn hela sommaren, och det har växt en slags trygghet/kärlek till det där stället. Jag har haft otroligt roligt, och kommer fortfarande att stå som timanställd, hoppa in då och då. Förhoppningsvis hittar jag mig snart ett arbete, men det är en jäkla djungel det där. En djungel där så många människor slåss om platserna.

Noelle då? Prinsessan mår bra, är pigg och glad som alltid. Vi var på en snabbvisit i Malmö ons-tors förra veckan då det var dags för ännu en magnetröntgen. Vi får väl hålla alla tummar och tår för att även denna ger ett positivt svar.
Hon har äntligen skridit över 12 kg´s gränsen, vilket känns otroligt skönt, då vet vi att det tar sig till slut iallafall.
Hon har också växt på längden, och tillväxthormoner existerar, enligt provsvaren. Såå skönt!

Så, inte allt för mycket har hänt under sommaren, inget drastiskt iallafall.

Jo, förresten. Vi håller numera på att bygga ett staket, och ängen härute kommer inom det snaraste bytas ut mot en fin gräsmatta.
Däcket är färdigt, och uterummet ska snart kopplas ihop med huset, och då får vi verkligen hoppas att det inte regnar!
När sommaren är till ända (suck) så ska vi börja ta tag på ovanvåningen igen. Så att vi kan flytta upp, och därmed får Noelle ett större rum så att hon får plats med alla sina prylar, samt ett lekrum härnere.
En vacker dag är vårt hus färdigt, och det kunde gärna få ske under en natt eller så. Man kan ju iallafall få drömma!

Jag har också hunnit bli besatt. Av allas vår Twilight-saga. Skeptisk gick jag med på att se filmen, och det slutade med att alla böcker blev inhandlade och snabbt utlästa, och ljudboken är en perfekt vän på vägen mellan Simrishamn-Rinkaby. Det ska faktiskt erkännas att det är andra gången jag kör igenom ljudboken, vem kan nöja sig med musik när det finns ljudböcker?

Urtråkigt inlägg, för mig själv mest, då jag fullständigt förstår att det inte är någon som kollar in här mer. Men för min egen skull är det kul att skriva då och då.

Nu blir det lite tv-tittande innan sängdags, dags att jobba dag imorgon vilket innebär uppstigning kl 05.00 för min del.

Natti!