Åh, vilken lycka!

Känslan av att ha ett barn. Allting liksom börjar om på nytt. Att pyssla mer i hemmet nu inför den stundande julen, att fixa och dona, att lyssna och sjunga barnlåtar.

I tisdags fick vi hem en ljusstake som älskade N hade gjort på dagis. Det var världens finaste ljusstake som jag alltid ska ha framme i juletider.

Att något så litet kan göra en så otroligt glad och stolt, det är märkligt.

Att snart få se min stora dotter gå lucia-tåg, jösses vad det pirrar i mig utav bara tanken.

Hon springer runt här hemma och sjunger tipp tapp, älskade älskade unge.

Världens stoltaste mamma kommer ladda upp med både systemkameran och videokamera.

Verkligen ALLT ska dokumenteras, även om det printas in i mitt hjärta för alltid, så ska jag ha det på film och bild också.

Älskade älskade Noelle, tack för att du finns.

Min tomtenissa för nästan exakt ett år sedan.

Saknad.

Jag saknar mina föräldrar.
De kommer hem i mitten på nästa vecka, och de är så efterlängtade.
Mammagris fortfarande, jag vet, men min mamma är också min bästa vän.
Det är hon jag kan berätta allt för, mitt bollplank, mitt stöd. Jag älskar mina föräldrar, och hade aldrig kunnat önska mig bättre!

Kom hem nu världens bästa mormor och morfar, vi längtar efter er, och inte minst Nellan!

Att det ska vara så lång tid...

Ja, att det ska vara så lång tid tills den dära dagen. Den dagen då min blivanda man står i tjusiga kläder, då min dotter går och slängar rosblad i underbar näbbklänning och söta skor, då hela min + mitt hjärtas familj sitter på bänkarna fulla av förväntan.
Den dagen då jag går upp till altaret, i min fantastiska klänning, fina frisyr, och bara är världens vackraste.

Som jag längtar..!

Fina Texas.

Var på Malmö valp idag, en utställning med massvis av hundar, i alla dess olika storlekar och former.
Jag njöt i fulla drag, och suckade åt både en och annan valp som fångade min uppmärksamhet.

Vi som trodde att Texas skulle greja som en dåre, fick en knäpp på näsan.
I ringen gick han så otroligt fint, han liksom struttade fram på moln. Mäkta imponerad var jag!
Han kom 2:a, då den hanen som vann var äldre, och lederna var mer utvecklade. Men vilket omdöme killen fick! Endast bra kritik. Jättekul, och dessutom så fick han det vi var ute efter, social träning. Främmande människor som känner och klämmer, det är precis vad han behöver. Och Gud, vilken skillnad det är sedan han först flyttade hit.
Han är superduktig nu, och stolt är jag!

Nellan sprang och klappade den ena hunden efter det andra, och tyckte det var supermysigt!
Så trots mina farhågor om utställningsbranschen, så var det inte så hemskt. Inte vidare hemskt alls. Massvis med folk som samlas för ett gemensamt intresse, deras hundar.
Längtar tills han är stor nog så vi kan börja på agility, det kommer han att älska!

Nu blir det sängdags, får så tvunget ta VAB imorgon, då vi har en väldigt snorig och täppt busunge här hemma.

Hemma är bäst.

Spenderat helgen i vår storstad, det vankades 50-årsfest med galna släkten, samt shoppingtur i staden.
Hur skönt det än är att komma bort ett slag, är det underbart att komma hem. Till vårt städade, fina hem.

Nu är mamma och pappa på väg till, eller de kanske redan har landat i DK. Lyx! Men det är de väl förunnade!
A har jobbat hur mycket som helst sedan vi kom hem, och så här ensam var det längesen jag kände mig.. Men det är ju för en god sak.

Ett snabbinlägg, för nu ska jag köra till jobbet, hade min första betalda semester i helgen, finfint!
Ha en fin dag!