torsdag 12 juni 2008

Skjut. Bara skjut.

Allt känns helt totalt urartat. Jag står här som ett frågetecken och förstår absolut nada.
Vad är det frågan om?

Sen att folk verkligen tror att jag ljög om att Noelle hade ögoninflammation och krupp, det är helt absurt. Varför i hela fridens namn skulle jag ljuga om något sådant?
Om jag nu inte hade velat gå hade jag väl sagt det rakt ut?
Men, nu vet jag iallafall.
Tack som fan.
Fast förresten, man skulle ju tagit bildbevis på en liten flicka som inte kan öppna sina ögon på morgonen, varför tänkte jag inte på det? Ifall ifall någon skulle misstro mig liksom.

Skjut mig, snälla.


Noelle, mitt hjärta. Du, din pappa och din mamma för alltid. Vi kommer alltid att hålla ihop.
No matter what.

Over ´n´out.



5 kommentarer:

Anonym sa...

men du! du lyssnade ju inte alls på vad jag skrev med dig om imorse! inte så som du skriver här!

Anonym sa...

Ja som de kan bli.
Du vet iallafall vad jag tycker om det hela. Oavsett anledning till att du stannade hemma så är det upp till var och en ju. Kram på er

Unknown sa...

Oj.. Låter knasigt!
Du vet vad som är sant , bry dig då inte om vad andra tror! :)
Kram på er båda!

Anonym sa...

Meeeen...välkommen till bloggandet,hittade dej allt ;)
Hoppas allt är bra med er,längesen jag stötte på er nu!
Och du....JISSES säger jag bara..
man gör väl som man vill,när man vill och precis som du skrev så är ens barn nummer ett,iaf om man är ansvarsfull nog så prioriterar man sitt barn före fest!
Kram på er från mej och jag hoppas Noelle är bättre.kramkram

Anonym sa...

Sinnes ja! Puss