Godafton Sverige

Nu har jag intagit soffläge, äntligen hemma efter 5 dagar i Frankrike.
Skitkul, galet, varmt, kallt.. Dessa dagar har varit fyllda av allt möjligt, och jag ångrar inte en sekund att jag åkte med!

Även om jag har saknat barn, hem, hund och allt annat så var det fantastiskt skönt att komma iväg, och jag lyckades faktiskt att bara vara jag!

Det där pirret i magen när jag satt på flyget hem, och fjärilarna som fladdrade utav vetskapen att jag snart skulle få se och hålla om mina två skatter var otroligt!

Lillbus har blivit så stor på bara fem dagar, och stortjejen ter sig än klokare och tryggare i sig själv än för bara några dagar sedan.
Hemma.. Det är där min familj är.




Disneyslottet på Disneyland.




Behöver jag skriva något??!




Millennium paintball



Nu ska jag kränga svenskt plockgodis och se på tv med engelskt tal och svensk text, sen ska jag sova i min gudomliga säng!

Good to be back!

Blandat

Ihhh. Imorgon lämnar vi kidsen och beger oss sen mot Kastrup och till slut Paris..

Jag är lite rädd. Rädd för hur pass mycket jag klarar av att bara vara Rebecca, och inte mamma Rebecca.

Mot slutet av helgen börjar jag väl byta blöja på Andreas i sömnen eller något, för att tillfredställa mitt omhändertagandebehov. Trycka in en vällingflaska i truten på honom på morgonen, och tjata på alla inblandade att dricka och äta ordentligt.

Jag kommer att vara hatad ungefär vid lunchtid på fredag..
Haha.

Men, samtidigt ska det bli skönt, och förbaskat kul att få åka iväg!

Så, ha ett fint veckoslut alla, för det ska jag ha, trots allt!
So long.

- Rebecca

På språng

Min fina, fina kille. Han börjar bli så stor och självständig..
Alltid på språng, alltid någonting nytt att upptäcka.







Men när man är trött på att upptäcka, så finns alltid mammas famn, så trygg och varm.
Och som jag älskar när du självmant kommer och kryper upp i mitt knä, lutar ditt lilla huvud mot mig och bara njuter av det som är vårt.
Min älskade, älskade minsting.


- Rebecca

Fart och fläkt.

Sitter framför dumburken och pustar ut, med två hängande skinnlappar som skall föreställa ögonlock i vanliga fall.
Sedan i måndags har jag intagit den enda kvinnliga rollen på ett otroligt mansdominerat kontor i Malmö, och jag trivs!
Nackdelen är dock att jag aldrig är hemma, känns det som. Jag hinner mysa med mina små monster en timme på morgonen innan dagis öppnar kl. 6.30, och har jag tur så hinner jag kela med bägge två iallafall en timme efter hemkomst, innan läggdags.
Nåja, det är ett tidsbegränsat uppdrag, sedan får vi se vart det bär av.

Helgen ska spenderas i Falköping, Paintball-SM är det som gäller. A spelar på lördagen och jag på söndagen, perfekt uppdelat!

Nästa torsdag säger vi "Bonjour, France!" och stannar i Paris tills sent på söndagen. Även här är det paintballen som kallar, dock inte på mig. Jag ska agera moraliskt stöd, eller liknande. Med ett gäng galna danskar..Och jag som inte begriper ett ord danska!
Det äräven första gången jag kommer att vara iväg så länge utan mina trogna följeslagare, och det känns både läskigt och skönt.. Men en weekend att bara ta hand om mig själv skadar nog inte. Även om jag kommer att sakna ihjäl mig, och säkert slösa halva lönen på samtal till Sverige..

Och om mindre än 4 veckor väntar USA på oss!
Här är fullt ös med andra ord, inte många lugna stunder..

Nu ska jag passa på att ta en skön dusch innan jag låter mina skinnlappar täta igen den sista lilla springan jag ser igenom, och den är INTE stor.

So long!

En vit arab

- Rebecca

Ett virrvarr

Det är vad som pågår inom mig just nu. En storm av känslor; rädsla, glädje, sorg, ensamhet.. Ja, you name it.

Det är så mycket som händer, men samtidigt inte tillräckligt.
Jag vet inte hur eller vart jag ska vända mig, hur jag än vrider på det så kommer jag inte fram till något.

Jag är så trött. På detta konstanta kaos inom mig, på mina känslor som krockar med varandra.

Jag vill få lugn inom mig, jag vill ha kontroll och ordning. Just nu har jag varken eller..



- Rebecca

Chockerande

Nu, mina vänner kommer skrällen..




Gissa vad?
Svaret är; min tvättstuga!
Chockerande, i know.. En bild som avslöjar ett icke-pedantiskt hem, en tvättstuga i kaos.
Gud, vad hemskt att lägga upp en sådan på nätet, alla bilder som publiceras här ska väl vara fantastiska, organiserade och smakfulla?

Inte hos mig, inte i min blogg. Så här ser den skitiga sanningen ut.
Och jag orkar ta mig tusan inte ta tag i berget just nu.
Jag smiter iväg till maxi först, och bara det är en bedrift med en liten vilding som far och flänger överallt.

Woho, superwoman, det är jag det!





- Rebecca