Ända sen Noelle var liten har hon haft en speciell vän, en vän som var betydligt äldre, men som om det skulle spela någon roll?
Deras vänskap växte och växte, och det var inte någon som riktigt hängde med i deras grejer, deras fix-idéer. En speciell relation som ingen förstod sig på, ingen kunde liksom tränga in i deras privata lilla bubbla. De hade deras egna, lilla sfär som bara tillhörde dem, och som de lekte och busade!
Jag och Noelle kommer alltid att vara bästisar, men den där bästisrelationen hon hade med sin vän, utan "mammigheten" var och är speciell för henne.
Nu för tiden ses de sällan, och det är lika svårt att förklara för Noelle varje gång hon frågar efter denne, eller påminner oss om att hon saknar sin bästis.
Det går aldrig att ersätta en person med en annan, eller ersätta en speciell relation med en annan.
Men jag kämpar, inte för att efterlikna denne vän, och absolut inte för att få henne att glömma. Jag kämpar för att hon ska få fortsätta känna sig speciell.
Så speciell hon en gång kände sig i denne väns närvaro.
För hon är speciell. Och alldeles unik. För mig, för oss.
- Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar