Meningarna med mitt liv..

Tack.

En dag på landet

Sue me.

Slappare än slappast idag, vi har endast varit ute på promenad med vegas och lekt inomhus hela förmiddagen.

Alldeles nyss gjorde jag något så hemskt som att ge mina barn makaroner och burk-köttfärssås till lunch. Visst är jag hiskelig?
Totalt tabu i barnvärlden, men vet ni vad? Det skiter jag i.
Lunch fick de, och mätta är dem.

Hah. Vad säger ni om det?

Supermamma? Som ger sina barn burkköttfärssås? Oh no.

När ska jag lära mig?

Jag är en otroligt rastlös människa. Att ta det lugnt och skönt är okej en dag (om ens det), men sen kryper det i hela kroppen!
Jag har städat toaletten, grejat med ungarna och druckit massvis med kaffe.

Och nu då??

Syskonkärlek!

Ena sekunden pussas våra små frön, för att i nästa sekund bråka om någon leksak någon av dem inte brukar leka med egentligen..

Underbara morgon!

Hemmaträning?

Efter träningsprat med min käre fader och bror, fick jag för mig att träna lite här hemma ikväll.
Här passar vi på när mannen åkt iväg, så att man slipper bli skrattad åt.

Det slutade med 20 "dips", "utfall" eller vad det nu heter, (långsamma bör tilläggas) på varje ben. Lite situps och hemmabyggd magträning, och nu kan jag knappt gå.
Fasen, vad ont det gör redan. Och fasen, vad jag är otränad.

Minsta lilla, säger dem.. Beach 2017 för mig kanske? Haha.

Ett bra försök, och jag är rätt nöjd att jag redan är öm i lår och rumpa. Imorgon och ungefär en vecka framåt lär jag inte vara lika nöjd!

Just det ja, jag skulle slå in julklappar. Så var det.. Fokus, fröken Persson, fokus!

God jul på er, hoppas ni får det underbart!

Elakaste mamman?

Få saker får mig att skratta så hjärtligt som när folk trillar, snubblar eller liknande, jag vet, jag är nog en aning sadistisk..

Idag gjorde hände det Noelle. Hon snubblade av stolen så det stod det härliga till, och jag, den elaka mamman, skrattar så jag nästan gråter. Visst är jag hemsk?
Tur var att det fick henne att skratta lika mycket..

Nu får jag sluta upp så att jag inte gör min dotter lika hemsk.

Men visst tusan är det roligt?



- Rebecca

25

Gårkvällen bjöd på 25-årsfest för min fina make!
Kalas som övergick i fest, allt gick super, maten var bra, dryckerna likaså, och sällskapet var alla tiders!

Tack, ni som kom och firade hans 25-årsdag, om än några dagar för tidigt!




Så ser det ut här hemma ikväll, nästan iallafall!
;)

Vänskap mellan barn och vuxna

Ända sen Noelle var liten har hon haft en speciell vän, en vän som var betydligt äldre, men som om det skulle spela någon roll?
Deras vänskap växte och växte, och det var inte någon som riktigt hängde med i deras grejer, deras fix-idéer. En speciell relation som ingen förstod sig på, ingen kunde liksom tränga in i deras privata lilla bubbla. De hade deras egna, lilla sfär som bara tillhörde dem, och som de lekte och busade!

Jag och Noelle kommer alltid att vara bästisar, men den där bästisrelationen hon hade med sin vän, utan "mammigheten" var och är speciell för henne.

Nu för tiden ses de sällan, och det är lika svårt att förklara för Noelle varje gång hon frågar efter denne, eller påminner oss om att hon saknar sin bästis.

Det går aldrig att ersätta en person med en annan, eller ersätta en speciell relation med en annan.
Men jag kämpar, inte för att efterlikna denne vän, och absolut inte för att få henne att glömma. Jag kämpar för att hon ska få fortsätta känna sig speciell.
Så speciell hon en gång kände sig i denne väns närvaro.

För hon är speciell. Och alldeles unik. För mig, för oss.


- Rebecca

By the way..

När man liksom frynter med näsan och det tar tid för den att hitta sitt ursprungliga läge, då är det kallt.

Så kallt är det ute nu.




Bara för att klargöra liksom hur man frynter på näsan. Och ni kan lugna er, det är en fiktiv bild, näsan har hittat sin plats igen!

"tänk om"

"Tänk om".. Det är inte min grej. Det funkar liksom inte så.
Jag vet att risken finns att min älskade lill-stora tjej har en hjärntumör, jag vet allt hemskt som kan tillkomma med ett sådant besked. Tro mig, som jag vet. Jag har gått igenom det miljoner gånger i min hjärna, inte minst när allt hände, när hon insjuknade.

Men, tänk om hon blir påkörd av en bil när hon ska korsa gatan någon gång? Tänk om hon klättrar i ett träd och trillar och bryter nacken?
Det finns så otroligt många "tänk om" att det inte ens är rimligt att fundera i de banorna.
Vad hände med att vara glad och njuta i nuet? Vad hände med att ge varje sekund, varje minut, varje dag, ge allt vad man har för att ha det så bra som möjligt?
För att njuta av livet, precis så som det är just nu?

Stanna upp och titta omkring, och inte bara titta utan verkligen se efter.. Det är värt att göra det då och då.

Nu ska jag inte förvilla er på något vis, det är inte varje sekund som är fantastisk, vi har våra fighter och bekymmer här också, men det är väl som det ska vara?

Och jag ska verkligen inte förvirra er med att låtsas som att jag inte är bekymrad över allt som rör Noelle och hennes sjukdom, allt som är och det som kommer att tillkomma, med tumör eller utan.

Men, jag vill definitivt inte spendera massor av värdefull tid på att tänka på allt som kan hända. Jag är nöjd med nuet. Jag älskar nuet.
För att just nu mår Noelle bra. Hon mår förträffligt, och då är jag nöjd.

Har jag berättat tillräckligt mycket hur stolt jag är?


"Worry, is like a rocking chair! It gives you something to do, but it doesn´t get you anywhere!"

Min lilla hästtjej!

Jag är förälskad..

Jag har hittat en ny förälskelse, och det är i Amanda Egilsons namnsmycken!
Gudomligt fina och de görs i så många varianter!

En av mina favoriter är denna;




Visst är det ljuvligt med det lilla guldhjärtat?!

Då jag redan har ett fantastiskt guldhalsband som jag fick av min älskade man, funderar jag på att skaffa ett armband istället.
Även armbanden finns i så många utföranden, men med det vackraste budskap av alla gemensamt, namn på nära och kära!

Love it!

Blodfredag

Idag tog jag mig ledigt från jobbet för att storfisan var tvungen att ta en hel del blodprover inför MR nästa vecka.
Lilleman fick vara på dagis mellan åtta och halv tolv, det hade gått sådär att ha en vilde bland massa blod och nålar :)

Ett stackars litet finger fick lida, de tryckte ut blod till sju(!) rör från detta lilla minifinger!

Informationen är som vanligt sådär från läkare, då den i Lund sa att det räckte med ett stick i fingret, medan de på provtagningen helst velat ta i armen. Grejen är ju bara att de har förstört alla synliga kärl på henne med alla stick och felstick, så de brukar få ge henne lugnande innan det är dags för armstick så att de kan rota i lugn och ro.
Glad som en speleman var hon, satt så snällt och väntade på att alla rör skulle bli fulla.

Hon hade ju fått span på den perfekta gåvan som man alltid får välja efter sticken;




En trevlig liten ren som numera sitter på armen ;)

Efteråt gick vi och åt frukostbuffe på ett av stans konditorier, lite mystid utan lillebror är skönt ibland.

Nu ska vi strax åka till bästa frisören och klippa henne, sen är hon supernöjd!

Happy friday!

Jag undrar jag.

Jag och Andreas är lite oense om huruvida man kan ha muskler liksom under armen..

Det här är bilden som vi började studera och därmed diskutera detta otroligt viktiga ämne;





Här ser man tydligt att man visst kan ha muskler på underbicepsen så att säga. Andreas hävdar att det är ett klart fall av gäddhäng, och jag hävdar att han behöver glasögon och bättre kroppsuppfattning.

Visst är ni på min sida?

Har man sett!!

Se på fan! Även jag kan lyckas se okej ut på en bild då och då.
Tror ni mig inte?





Tada!

Tidigt.

Jag vet, vi går upp en timme tidigare än nödvändigt även idag.
Ska jag erkänna så är det faktiskt ganska mysigt att ta det lugnt och mysa med kidsen på morgonen.

Katarren gör sig ständigt påmind och hade jag inte haft myror i brallorna så hade jag blivit hemma från jobbet. Migränen surr i bakgrunden även idag, men varför ska man gnälla?

Det är bara att bita ihop, se sådär glad ut som vanligt..


Have a nice day!